Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weimarrepubliken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Tyskland och världsfreden
vet på en avbetalning av tre miljarder, av vilken summa dock
aldrig en pfennig betalades.
Detta ”för sent” stod skrivet över nästan alla koncessioner
av segermakterna, över utrymmandet av Rhenlandet, över
tillåtelsen för Tyskland att inträda i folkförbundet, vilken
dessutom skedde i ovärdig, förödmjukande ton. Detta ”för sent”
stod framför allt över politiken i avrustningsfrågan. Ty
segrarmakternas avrustning såsom en följd av den tyska var
längesedan förfallen.
Vilket stöd hade Frankrike icke kunnat skänka
Weimardemokratien om det avstått från folkomröstningen i
Saarområdet, som inte kunde få mer än en utgång! Det såg ut som
om segrarmakterna i likhet med de återvända Bourbonerna
glömt allt och icke lärt sig något nytt av tidens händelser.
Demokratiens fanbärare själva ha tillfogat Weimardemokratien den
största skadan. Och då det år 1932 kom till den ovan skildrade
krisen på alla områden inom det demokratiska systemet, kan
man icke undgå att häpna över den förblindelse som slagit både
dess ledare och dess anhängare. Den stöt som den 30 januari
1933 drabbade detta system, träffade en redan vacklande
byggnad. Då omsattes i stora mått Nietzsches ord: ”Was stürzt, soll
man noch stossen” eller ”det som lutar mot sitt fall skall man
slå till marken”.
Det var i tolvte timmen dödsklockorna förkunnade domen
över det sätt, varpå Weimarfolket ridit för rusthållet. Om
deras verk oantastat fått fullföljas, så hade Tyskland sönderfallit
i ett antal sinsemellan fientligt inställda småstater, i vilkas inre
den politiska och moraliska förruttnelsen ohejdat gripit
omkring sig. Betänka vi läget 1932 då kommunisterna hade
majoritet i Berlin, måste vi med nödvändighet erkänna, att fältet
låg färdigt att mottaga bolschevismens från öster
framstormande flodvåg.
Tacitus säger om germanerna:
”Med slumpen — såsom med något vacklande — räkna de
icke och förlita sig hellre på sin tapperhet såsom något
bestående, och, något som är mycket sällsynt och endast för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
