Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket och den nya folkordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folket och den nya folkordningen 105
Det första och viktigaste av alla de problem, som trängde
sig på de nya männen var också frågan om övervinnandet och
utplånandet av den förlamande klasskampen, en fråga som
berör den moderna industristaten i dess innersta rötter och
arbetarens plats i folkgemenskapen.
Här gäller det lösandet av det sociala problemet i hela dess
vidd!
Och sedan: hur skola vi kunna återskänka bonden känslan
av och vissheten om en betryggad och orubbad tillvaro på egen
grund och torva? Hur skola vi kunna förvandla bondens mark
till ett varaktigt hem för honom, hans familj och hans
arvingar?
Kring dessa båda frågor, arbetaren och bonden, rör sig
nationalsocialismens konstruktiva tänkande vid uppbyggandet av
den nya folkordningen. Hitler anser med rätta, att arbetare
och bönder äro de båda grundpelare, på vilka hela folkets liv
och tillvaro vilar.
Det stora problemet kan också formuleras i orden: hur skall
man av en människomassa skapa ett homogent folk?
Arbetaren i Tredje riket sorterar under den organisation,
som kallas Tyska arbetsfronten (DAF — Deutsche
Arpeitsfront). Enligt Führerns grundläggande förordning av den 24
oktober 1934 är DAF ”en organisation av alla de tyskar, som
skapa värden med hjärnan och händerna”.
Till denna organisation höra alltså alla de arbetare, anställda
och direktörer, vilka äro verksamma i hela det tyska
folkhushållet. Dess mål är att bilda en helgjuten sammanslutning av
hela folket och allt vad det genom sitt arbete åstadkommer.
För det arbetande folket är samhörighetstanken viktigast av
allt. Arbetaren måste vinna en känsla och en övertygelse om
sin likvärdighet med direktörer och anställda och att hans
insats är lika betydelsefull som deras. Han skall icke — såsom
under klasstatens tid — känna sig deklasserad. Alla stå på
samma nivå, skillnaden och motsättningen mellan arbetsgivaren
och arbetstagaren är därmed utplånad. På partidagen i Nürn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
