Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket och den nya folkordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Tyskland och världsfreden
berg 1936 förklarade Führern att alla, arbetare, anställda och
generaldirektörer, arbeta ”på uppdrag av hela tyska folket”.
Den anda, som tar sig uttryck i dessa principer, är icke
säregen för Tyskland allena. Den går segrande fram även hos
oss. På tal om förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare i
Bofors säger Fredrik Böök (Det rika och fattiga Sverige) :
”Det som ytterst ligger till grund för denna förändrade
inställning hos båda parter, vad är det om inte den klarnande
insikten om att arbetets frukter utgöra den naturliga, den legitima
belöningen för alla dem som haft sin del i
produktionsprocessen? Det gamla förhållandet mellan herrar och tjänare håller
sålunda på att i all stillhet, genom en långsamt fortskridande
psykologisk och materiell omdaningsprocess, som går sin väg
tämligen oberoende av politiska doktriner och slagord, ersättas
av en ny gemensamhetskänsla: alla äro vi inordnade på vår
plats i det stora företaget, som skapar värden till allas vårt
bästa”.
Vid arbetarens infogande inom ramen av folkgemenskapen
(Volksgemeinschaft) och hans likställighet på arbetsplatsen
(Betriebsgemeinschaft) handlar det alltså om
”gemensamhetsbildning” (Gemeinschaftsbildung) såsom det heter på
nationalsocialismens språk.
Både i folkgemenskapen och på arbetsplatsen har arbetarens
ställning förändrats. Förut var han tolererad och nåste
tilltvinga sig sina rättigheter. Nu är han en folkmedlem, en
”kamrat” lika god som vilken annan som helst.
Den revolutionära omvärderingen av arbetarens ställning
kommer med särskild styrka till synes vid firandet av 1 maj.
Förr, under det marxistiska herraväldets dagar, var den 1
maj de rebelliska demonstrationernas dag, då en folkgrupp
samlades under sina röda fanor och genom sina massuppbåd
påminde det gensträviga borgerskapet om sin makt; då kom det
till kravaller med polisen; då utkämpades, såsom den 1 maj
1928 i Berlin, blodiga gatustrider, barrikader uppfördes och
ett litet krig var under flera dagar i gång.
Nu däremot är den 1 maj hela tyska folkets, men i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
