Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet - Fyraårsplan - "Wirtschaft" - Kamp mot slöseriet - Gravar och kransar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslöshet — fyraårsplan 125
Gravar och kransar.
Vi ha besökt den grav, där en av de största bland konungar
slumrar, Fredrik den store i Garnisonskyrkan i Potsdam.
Det är en helt liten, obetydlig och enkel grift, där blott två
sarkofager få plats — Fredrik Wilhelm I:s och hans sons.
Denna karga, fältmässiga enkelhet står i full harmoni med
sinnelaget hos en soldatkonung, en tänkare, en drömmare. Och
förvisso skulle Fredrik den stores gravkammare göra ett
outplånligt intryck av stolt och förnäm värdighet om endast en
söndersliten segerfana stod lutad över hans sarkofag och locket
pryddes av en enda lagerkrans.
Men hur såg det ut i verkligheten i denna minnesrika
gravkammare l Det var sommar, i Sanssoucis park utvecklade
blommorna hela sin prakt och doft. I Fredrik den stores och hans
faders krypta syntes knappt ett par hörn av de båda
sarkofagerna. De voro totalt överhöljda av kransar och band. De flesta
av blommorna voro vissna och förtorkade och de solkiga banden
skreko ännu i sin ilskna eldröda färg. En frän lukt av torr
klöver utgick från gravkammaren. Om man icke vetat att två stora
konungar slumrade därinne, hade man minst av allt kunnat tro
att denna plats var en av de för tyska folket dyrbaraste och
mest minnesvärda.
Hur mycket värdigare står icke Gustaf Adolfs och Carl XII:s
sarkofager i sitt kor i Riddarholmskyrkan! Deras mäktiga
linjer och deras glänsande ytor av porfyr störas icke av vissnade
kransar och brokiga band. Man ser dem öppet och klart i det
dämpade ljuset från korets fönster och man vet att Sveriges två
största konungar slumra i dem. Den 30 november, Carl XII:s
dödsdag, fattas aldrig en lagerkrans ägnad åt hjältekonungens
minne. Men den lägges icke på eller vid sidan av sarkofagen,
utan ställes utanför kyrkan lutande mot gallret i en glugg vid
markytan. All annan blomsterhyllning skulle synas oss pietetslös.
Den 10 mars 1936 vandra vi genom Johannis Friedhof i
Nürnberg med dess tätt hopade vackra, mörka, de flesta
liggande gravstenar. Bland dessa funno vi en häll lika värdig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
