Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet - Fyraårsplan - "Wirtschaft" - Kamp mot slöseriet - Gravar och kransar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Tyskland och världsfreden
enkel som de andra, men det namn, som huggits in i stenen, kom
oss att stanna, ty det hade burits av en av konstens stormän,
Albrecht Dürer (1471—1528), målaren, kopparstickaren,
etsaren och tecknaren, vars hus ovan jord vi samma dag besett.
Hans gravsten var ren från alla blomstergärder, men många av
de andra doldes av blommor och kransar som redan vissnat.
Kort efter Allhelgonadag (d. 1 nov.) i fjol besökte vi en av
de stora kyrkogårdarna i Berlins utkanter. På de dödas dag bära
de efterlevande årligen kransar och blommor till sina kära
bortgångnas gravar och nu fanns knappast en, som icke i sin
blomstergärd bar vittne om saknad, kärlek och pietet. Den rika
skörden var ännu frisk och brokig, men efter en frostnatt skulle
den förvandlas till hö och gravarna likna avskrädeshögar. Det
enda som kan sprida ett försonande och förskönande skimmer
över en dylik överlastad kyrkogård är ett tätt och ihållande
snöfall.
I München har den okände soldaten fått en stämningsfull
gravkammare. Utför några trappsteg kommer man ned i ett, till
hälften öppet rum, i vars mitt man finner skulpturen av en
liggande soldat. Man måste dock gissa sig till hans därvaro, ty
endast den främre hjälmskärmen, näsan och de kring
gevärsmynningen knäppta händerna dyka fram ur en vålm av
halvvissna blommor och skrynkliga band.
I en sudettysk tidning för den 7 februari i år finner jag ett
upprop, som börjar med orden:
”Det stora kriget har gjorts levande i den okände soldatens
gestalt. Våra dagars stora nöd, sudettyskarnas hunger och
fattigdom har skapat en liknande gestalt: den okände arbetslöse. ..”
“ Bruket av ett slösande överflöd av blommor åt de döda är
ganska nytt. Heidenstam säger, att en krans till en död icke skall
vara större än den lagerkrans, som i livet kunnat kröna hans
huvud. Och Tacitus säger om sin tids germaner:
”Vid begravningar förekommer intet prål: de fästa avseende
blott vid att bränna liken av sina berömda män med vissa träslag.
Bålets bjälkar belasta de icke med mattor och rökverk... En
gräskulle bildar vården. Höga, mödosamma minnesvårdar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
