Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konst och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konst och kultur 235
ligt att tyskarna själva ha en känsla av dess betydelse, ty i
maskinskrivna brev användes nästan alltid antikva.
Låt oss hoppas att både den gamla handskriften och
frakturen nu sjunga på sista versen och att deras avskaffande skall
underlätta gemenskapen med andra folk.
Den 27 november 1936 firade Rikskulturkammaren i
förening med Tyska arbetsfronten och ”Kraft durch Freude” i
Filharmonien i Berlin sin Jahrestagung eller årsfest. Bland de
närvarande märktes rikskanslern, riksståthållaren general von
Epp, Gauleiter Hellmuth och många andra. Även vi voro
inbjudna. Långa tal höllos av riksministrarna dr Ley om
Arbetsfronten och dr Goebbels om kulturen under det gångna året.
Till en passus i dr Goebbels tal måste man till en början
ställa sig betänksam. Det var när han med sin klara och
nyanserade stämma utropade: ”Från och med idag förbjuder jag
all konstkritik.”
Vart skall det ta vägen, tänkte man, om första bästa
klåpare kan uppträda med anspråk på att vara en verklig konstnär
och genom den nya ukasen står skyddad mot risken att bli
nedgjord av en omild men fullt berättigad kritik!
Talaren fortsatte. Han hade haft rådplägningar med Berlins
konstkritiker, men de synpunkter han framställt hade icke länt
till efterrättelse.
Därför hade förbudet kommit. Den hittills vanliga kritiken,
som innebar ett fullständigt snedvridande av begreppet kritik,
skall hädanefter ersättas med konstberättelse (Kunstbericht). I
stället för kritikern inträder konstskriftledaren
(Kunstschriftleiter). Konstberättelsen skall i mindre grad vara en
värdesättning än en beskrivning och ett erkännande. Den skall skänka
publiken en möjlighet att bilda sig ett eget omdöme. Det förra
århundradets stora kritiker ville uppträda som konstnärernas
tjänare. De avlade räkenskap med aktning och hänsyn för
andras bemödanden, men hade icke anspråk på att betraktas som
ofelbara domare över deras skapelser. För framtiden skall var
och en som uppträder i egenskap av konstrecensent utsätta sitt
fulla namn. All anonymitet är förbjuden. Då ett rättvist be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
