Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Tyskland och världsfreden
Det glesnar också betänkligt i de akademiska alumnernas led.
Ungdomen tages i anspråk av våra dagars sjudande friluftsliv.
Hitler jugend, Arbetstjänsten, den tvååriga värnplikten. Man
ägnar sig hellre åt praktiska yrken, som leda till poster, bättre
avlönade än de akademiska. Man skänker hellre sina armars
kraft åt det nya rikets uppbyggande än sin hjärnas åt
forskningen.
”Varför är det brist på lärarekrafter ?” frågade jag en gång
riksminister Rust. Han svarade: ”Därför att de, som nu skulle
ha intagit professorsstolar och docenturer, sova i sina gravar
kring Verdun, i Flandern och på andra kyrkogårdar.”
Förmodligen har något liknande ägt rum i ententens länder.
Några intressanta synpunkter och fakta erhöll jag den 3 december
vid ett besök hos finansminister Popitz, den ende och siste
preussiske ministern i Tredje riket, vilken själv varit professor
i nationalekonomi och kände både det gamla och det nya
Tyskland grundligt.
Han framhöll att vår tids vetenskap i hela världen inträtt i
ett nytt skede, som karakteriseras därav, att varje disciplin
sönderfaller i en hel rad av speciella grenar, av vilka var och en
växer ut till en särskild vetenskap för sig. Genom denna
specialisering och den inom varje fack ständigt växande fonden av
erfarenheter och rön förlorar fackmannen överblicken över sin
vetenskap. I intet land på jorden, sade han, finnes i våra dagar
ett enda verkligt stort namn inom vetenskapen eller — nämn
mig ett namn, som ens tillnärmelsevis kan jämföras med
Darwin, Pasteur eller Helmholz!
Vad Tyskland angår, förklarade ministern, så är det helt
naturligt, att vi offra mest åt de vetenskaper, vilka i högsta grad
gagna det nya systemet och det växande släktet. Ni får inte
glömma att vi befinna oss i ett nödläge och att vi på de flesta
områden ha att kämpa mot övermänskliga svårigheter. Icke
heller för oss är detta läge ett idealtillstånd. Men med tålamod och
ihärdighet kommer också här ett post tot discrimina rerum. Och
för övrigt är det värt att minnas, att aldrig någonsin under den
gamla regimen så stora summor offrats åt vetenskapen som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
