Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Tyskland och världsfreden
manhållning, hur de ville vara sig själva nog och icke genom
gifte beblanda sig med de folk, bland vilka de bodde och hur
de därför ständigt förblivit ett främmande element i alla de
länder där de slagit sig ned. Hatet, menar han, upphör icke så länge
judarna hålla sig slutna inom sig själva. Magnus Hermansson
menar att olikheten mellan folk och nationer i långt högre
grad beror på det sociala arvet än på raskaraktären. Han anser
att judarna måste uppge sin religion och att de blott som
verkliga kristna kunna smälta ihop med de folk, bland vilka de leva.
Detta torde dock vara lättare att säga än att göra. I Amerika
och i Österrike har jag hört talas om judar, som velat övergå
till kristendomen, men av sina stamförvanter hindrats i sitt
uppsåt. Om de ändå låtit döpa sig så hade de blivit bojkottade och
trakasserade av sina egna. På sommaren 1935 hade jag besök
av ett par evangeliska präster, som beklagade sig över det
förtvivlade läge, i vilket alla döpta judar i Tyskland befunno sig.
De voro hatade av tyskarna på grund av sin ras och av judarna
därför att de svikit sin tro och sitt folk. Ingen ville hjälpa dem,
de voro dömda att gå under i misär. Hermansson kommer till
följande slutsats: ”Judarna äro icke någon ras. Den judiska
stammen är sammansatt av samma raser som de omgivande
ickejudiska folken. Judefrågan är alltså ej någon rasfråga, utan en
religiös och social fråga.”
Biskop Tor Andræ tror icke på möjligheten av judarnas
kristianisering. ”Innan vi kräva omvändelse av judarna måste vi
omvända oss själva att handla och leva efter våra kristna ideal,”
och på judefrågan i dess helhet finner han ”ingen annan lösning
än den rättfärdigheten kräver och sann humanitet anbefaller.
Här borde verkligen liberal humanism och äkta kristen livssyn
kunna kämpa sida vid sida mot den raspsykos, som förmörkar
den andliga horisonten i vår värld.”
Om den roll judiska läkare och advokater spelade under
Weimarrepubliken får man ett begrepp genom följande siffror.
I början av 1933 funnos i Tyska riket 42.000 läkare
(medlemmar av Hartmann förbundet). Av dessa voro 6.488 eller
15,4 90 judar och icke-arier. I Berlin funnos den 1 oktober 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
