Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 Tyskland och världsfreden
mens uppfostran och de konfessionella
ungdomsorganisationerna, differenser, som förorsakas av både katolicismens och
nationalsocialismens inre lagar och exklusivitet.
Men det egentliga hindret för ett samförstånd med
katolikerna kommer därav, att nationalsocialismen med obönhörlig och
ovillkorlig skärpa fördömer allt vad politicerande kyrka och
teologi heter. Minnet av Centrumpartiets härskande roll i
efterkrigstidens tyska politik lever ännu kvar. I vartenda
rikskabinett sedan 1919 var detta parti representerat. Och längre än alla
andra hade det beklätt rikskanslersämbetet. I Bayern och
Preussen hade det makten och ända till 1932 kunde intet ske i Tyska
riket mot dess vilja, ehuru katolikerna blott utgjorde en
tredjedel av nationen.
Stora massor av tyska folket hatade detta tillstånd. Man får
inte heller glömma, att katolska kyrkan är beroende av en
instans utanför Tyska riket, vilket kändes som att stå under en
främmande makts förmynderskap. Strid mot en politicerande
klerus eller en politik, som bedrevs under den kristna religionens
täckmantel, passade icke det överväldigande flertalet tyskar.
Att nationalsocialismen icke vill komma kyrkan till livs —
såsom man fruktat på många håll utanför Tyskland — framgår
också därav, att den avstått från att skilja kyrka och stat.
Genom en skilsmässa hade en ödesdiger stöt tillfogats den
protestantiska kyrkan. Nej, staten upptager skatten för kyrkans
räkning och betryggar genom sin auktoritet dess materiella
välfärd och bestånd.
I kyrkans inre frågor är staten neutral så länge kyrkan ej
blandar sig i politiken. I skolorna sörjer staten för
religionsundervisningen på samma sätt som förut skett. Visserligen önskar
man gemensamhets- icke bekännelseskolor.
Religionsundervisningens karaktär rättar sig därför efter folkets konfession i den
trakt, där skolan är belägen. I andra ämnen, såsom tyska
språket och historia, undervisas i enlighet med nationalsocialismens
nationella gemensamhetsuppfattning. Här spelar alltså
bekännelsen ingen roll. I allmänhet gör man sitt bästa för att undvika
alla konfessionella friktioner. Även i utpräglat katolska lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
