Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrka och religion 281
hållit den stora skillnad som ligger i de båda riktningarnas
inställning till religionen.
”Från utlandet har”, yttrade Kerrl, ”nazismen fått höra
samma anathema som Kopernikus för 4oo år sedan. Men nazismen
angriper ingalunda tron, tvärtom, den kräver en tro på Gud.
Varje nationalsocialist måste vara religiös, blott formen för
hans tro är hans egen sak. Tack vare vår positiva kristna tro
kunde vi nå vårt nationalsocialistiska mål”. Kerrl fäster intet
avseende vid en statskyrka. ”Jag önskar mig blott en evangelisk
kyrka, som av innersta övertygelse och frivilligt kommer till vår
stat”. Han anser att tyska folket står inför ett avgörande och
skall ha mycket att säga världen, ty Tyskland har alltid gått
i spetsen för protestantismen. ”Ännu aldrig har det religiösa
livet i vårt land varit så levande som nu, men vi veta att allt
detta måste växa långsamt och organiskt.” — ”Utlandet bör ej
hysa farhågor för den brottning som äger rum inom vår kyrka,
den sker i sanningens tjänst och till hela mänsklighetens
välfärd.” Sin egen religiösa bekännelse uttrycker minister Kerrl
med orden:
”Jag känner Jesu lära och bekänner mig till den såsom
evangelisk kristen. Men jag bekänner på samma gång, att Kristi
sanna lära först i den nationalsocialistiska kampen gått upp
för mig. Ty där har jag upplevat vad dessa ord kunna
innebåära: tron kan försätta berg.”
Jag har haft förmånen av ett långt samtal med minister Kerrl
i hans hem. Han gjorde ett mäktigt intryck av orubblig
övertygelse och optimism. Personligen var han fascinerande och
tycktes utstråla det andliga ljus, som är så sällsynt bland
människors barn.
Att staten i främsta rummet ägnade den protestantiska
kyrkan sin uppmärksamhet berodde förmodligen därpå, att den
kände sig i närmare släktskap med den. Nationalkyrkans ideal
kan nämligen svårligen förverkligas inom den katolska kyrkans
ram. Förhållandet till den katolska kyrkan reglerades för
övrigt genom konkordatet, som den nya staten 1933 avslöt med
Vatikanen. Differenser finnas väl ännu i avseende på ungdo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
