Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksmonumentet Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 Tyskland och världsfreden
armén under general Samsonoff. Ryssarna hade gått fram med
mord, brand och plundring och många byar och städer voro
skövlade. I min bok ”Kriget mot Ryssland” har jag utförligt
skildrat hur det såg ut i Östpreussen ett halvt år efter
Tannenberg och föga mer än en månad efter det masuriska slaget.
Här är icke platsen att beskriva slaget vid Tannenberg. På
aftonen den 28 augusti voro ryssarna omringade och deras
ställning hopplös. Fem divisioner voro avskurna, 92.000 osårade och
30.000 sårade fångar tagna jämte tretton generaler, 350
kanoner, oerhörda förråd av maskingevär, massor av hästar och
vagnar. Narewarmén under Samsonoff var tillintetgjord.
Varför Rennenkampf med Niemenarmeén icke grep in i slaget är en
gåta. Östpreussen var räddat och faran för en fortsatt rysk
invasion över Weichsel och vidare i riktning mot Berlin var
definitivt avvärjd. ;
Med järnhård beslutsamhet, lysande djärvhet och genialisk
taktik hade den tyska ledningen gått till verket, och bland
trupperna hade varenda soldat gjort sin plikt. De stupade ryssarnas
och tyskarnas gravar vårdas alltjämt med pietet, och på många
begravningsplatser stå korsen alltjämt i ändlösa rader liksom
bataljonerna medan de ännu voro ovan jord. Med stolthet hade
de offrat sig för fosterlandet och kanske också besjälats av
samma bistra karolinska humor, som kommer till uttryck i
Magnus Stenbocks ord: ”Så, min gubbe, nu är det tid att våga
pälsen! I övermorgon slå vi slaget. I morgon skola vi förlika oss
med Gud. Och därpå skola vi göra oss lustiga med svenska
skålar och så befalla vi oss i Guds hand.”
År 1410 utkämpades vid Tannenberg en blodig drabbning
mellan den polsk-litauiska hären och Tyska Orden, vars
stormästare Ulrich von Jungingen stupade på slagfältet. Platsen
hade sålunda tradition och därför föreslog Ludendorff, att
slaget i historien skulle bära namnet Tannenberg, ehuru det också
berört många andra orter. Fem århundraden lågo mellan dessa
båda drabbningar.
Krigshistorien känner icke många förintelseslag, men
Tannenberg var ett av dem. Bland övriga kan det vara värt att min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
