Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksmonumentet Tannenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Tyskland och världsfreden
rade sig åter på led och marscherade sjungande bort.
Fältmarskalken stod kvar. Ingen av dessa ynglingar, som samlats från
alla delar av provinsen skulle gå miste om sin högsta önskan —
att få se den man, som räddat deras land. Det var Tysklands
framtid och hopp som drog förbi och över Hindenburgs ansikte
spred sig ett uttryck av allvar, stolthet och förtröstan.
Vilken fruktansvärd kontrast mot Hindenburgs utgör icke det
öde, som drabbade hans motståndare, högste chefen för
Narewarmén, general Samsonoff! Sedan hans här blivit tillintetgjord
fanns han icke bland fångarna och söktes förgäves på slagfältet
bland de döda.
Då vi den 29 oktober 1936 under vår resa till de östpreussiska
meliorationsområdena i OÖrtelsburg lunchade hos lantrådet von
Poser och sedan åkte över det fninnesrika slagfältet, talade vi
om Tannenberg och nämnde även Samsonoff, om vilken ett
rykte vetat berätta att han, efter general Prittwitz’ reträtt mot
Weichsellinjen, rapporterat till tsaren, att tyskarna redan voro på
flykt och segern höjd över allt tvivel. Efter nederlaget sades
han på själva slagfältet ha fallit för egen hand, då han icke
längre kunde stå till svars inför tsaren.
Av herr von Poser fick jag nu följande dramatiska berättelse
om Samsonoffs öde. Den 1 nov. 1914, två månader efter slaget,
hade v. Poser som Landrat kommit till kretsen Ortelsburg.
Sedan traktens gendarmer förgäves spanat efter den saknade måste
undersökningarna avbrytas vid ryssarnas förnyade infall och
tyska härens frammarsch till vinterslaget i Masuren i början av
1915.
Sedan även detta slutat med ryskt nederlag beslöts i juli ett
utbyte av tyska och ryska rödakorssystrar. Bland de senare var
Samsonoffs änka, som kommit för att forska efter sin make.
Hon hade i Ryssland hört rykten om att han med några av sin
stab varit sedd i en skog vid byn Gross Piwnitz. Hon begav sig
först till fånglägret Königstein, men de där internerade ryska
generalerna visste intet.
Den 19 september begav sig generalskan Samsonoff åtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
