Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Tysklands utrikespolitik och fredsvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Tyskland och världsfreden
sen, att Tyskland aldrig skall börja ett krig, om d icke. genom
främmande invasion eller överfall tvingas därtill.
Führern nöjer sig icke med att i sina a bekänna
sig för freden och såsom en världsfredens väktare. Han
eftersträvar också att skänka ett konstruktivt bidrag till ett allmänt
praktiskt fredsverk. Härvid drömmer han om ett gemensamt
europeiskt samarbete. För honom är detta mål lika högt och
heligt som återställandet av Tysklands suveräna oberoende och
likaberättigande. Detta mål föresvävade honom redan i början
av hans bana. Hur varmt han sålunda än omfattade tanken på
ett europeiskt samarbete till fredens upprätthållande, kunde han
icke skänka förtroende för folkförbundet i Génève och dess
användbarhet såsom ett verktyg vid skapandet av en ny ordning i
Europa. Han är i högsta grad skeptisk gentemot folkförbundets
både anda och praxis. Redan den 14 oktober 1933 förkunnade
Tyskland sitt utträde ur detta förbund. Det är dock icke
folkförbundets tanke och princip i och för sig som gjort Führern
kritisk, utan i vida högre grad dess sammankopplande med
Versailles, både i juridiskt och historiskt hänseende.
Hitler har också i sina båda senaste utrikespolitiska tal tagit
de första stegen till att utveckla och skarpt och tydligt precisera
det konstruktiva program, enligt vilket han önskar att bidraga
till det europeiska samarbetet för vinnandet av en betryggande
fred. Detta skedde i riksdagstalet av den 21 maj 1935 med
dess tretton punkter och i talet av den 7 mars 1936 med
ytterligare sju.
I dessa punkter framträda följande avgörande principer: den
tyska riksregeringen är beredd att deltaga i ett system av
kollektivt samarbete under förutsättning, att vederbörlig hänsyn tages
till lagen för en i all framtid fortgående utveckling därhän, att
inga hinder resas i vägen för fördragsenliga revisioner.
Den tyska riksregeringen hyser vidare den uppfattningen, att
det europeiska samarbetets uppbyggande verksamhet icke kan
eller bör ske under formen av ensidigt framtvingade betingelser.
Regeringen är också beredd att med sina grannstater avsluta
icke-angreppspakter för att därmed säkra de gemensamma grän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
