Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Tysklands utrikespolitik och fredsvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 Tyskland och världsfreden
för att kasta dem inför främmande kanoner. Man vill inte ha
krig när ens mål är att förbättra rasen. Ingenting är mera
förödande för rasen än ett krig.
Ur de europeiska makternas arbetsgemenskap har Führern
uteslutit en makt, nämligen Sovietryssland. För honom hör detta
stora land till en annan klass. Medan alla andra europeiska
makter bygga på samma grundval av civilisation, härskar i
Ryssland en minoritet, som eftersträvar att på världsrevolutionens
väg tända klasskampens brandfacklor i alla de övriga europeiska
och utomeuropeiska staterna. Den bolschevikiska läran gör alltså
anspråk på ett extraordinärt internationellt överherravälde och
använder terrorn som medel för att nå sitt mål. Europa och den
övriga världen sönderfaller sålunda i två läger, det ena
bestående av de oberoende nationalstaterna, vilka med tusen band
inom historia, handel och kultur äro förbundna med varandra,
och den andra som lyder under den världsrevolutionära
bolschevismens diktatur. Med denna för oss så främmande värld kan
intet kollektivt samarbete tänkas bland andra människor än dem,
som redan blivit gripna av den röda smittan.
På grund härav varnade Hitler, våren 1936, på det skarpaste
mot det fransk-ryska förbundet. ”Frankrike har icke slutit
detta förbund med en viss europeisk makt, ty Sovietrysslands
statsuppfattning är liktydig med världsrevolutionens
trosbekännelse. Den risken är icke otänkbar, att även i Frankrike denna
världsuppfattning en dag kan resa sina horn. Om nu detta skulle
bli fallet — och såsom tysk statsman är det min plikt att räkna
därmed — så är det säkert, att denna nya bolschevikstat skulle
framträda som en sektion av den röda internationalen, det vill
med andra ord säga, att avgörandet om angrepp eller
icke-angrepp då icke längre komme att träffas av två olika stater i
enlighet med deras objektiva uppfattning, utan i form av ett
direktiv från annat håll. Och detta håll skulle — i händelse av en
sådan utveckling — icke bli Paris utan Moskva.”
Detta yttrades på våren 1936. När Hitler med
obönbörlig hårdhet drar sin skiljelinje mot det röda Ryssland, så sker
det sålunda inte av något slags monoman envishet eller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
