Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var icke heller för melonens skull.»
Och vid det att Ezair säger detta, ser han
på henne.
Då sänker Djamileh hastigt sin blick, och
hennes bruna kinder färgas röda ända upp till
ögonen. Och hon säger intet till svar.
Ej heller säger Ezair något mera. Han går
bort ifrån henne och vänder öfver poppelbron
tillbaka till sin koja. Nedanför denna sitter
han sedan vid stranden hela dagen, Men han
förgäter helt att leta i dyn efter guld.
Trenne dagar förgå. Ezair sitter vid flodens
strand, han leter icke guld, han blickar endast
upp emot Melikhs gård. Men Djamileh
kommer icke ned till stranden, ej heller höres
hennes sång; Djamileh har förgätit att sjunga.
På den fjärde dagen står Ezair ibn Tharad
upp och går öfver bron och fram till det lilla
huset bland mandelträden och begär att få tala
med Melikh ibn Chodscha. Och han säger till
Melikh sitt ärende, nämligen att begära af
honom hans dotters hand. Då säger honom den
gamle Melikh hvad han äskar för sin dotter,
nämligen sexhundra kran. Ezair löser från
gördeln sin pung med guldkorn; de båda männen
mäta och väga guldet, och det befinnes, att
det till värdet är lika med sexhundra kran och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
