Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något därutöfver. Full af glädje öfverräcker
Ezair pungen åt den gamle, och denne lofvar
honom sin dotters hand.
Därpå sändes bud till mollahn, som bor i
Usun Kurgan. Och en solig morgonstund
kommer den gråskäggige mollahn, ridande på en
hvit mula, till Melikhs gård. Och han läser
en bön öfver Ezair ibn Tharad och Djamileh
och lägger deras händer samman och välsignar
dem i Allahs, den Allrahögstes, namn.
Och Djamileh sätter sig upp på en liten
grå åsna, som har varit hennes, sedan hon var
barn. Och Ezair fattar i åsnans tygel och
begifver sig åstad, ledande henne varligt öfver
den smala poppelbron.
Öfver gröna ängar, genom blommande
dälder begifver sig Ezair ibn Tharad hemåt mot
berget Kalan Dagh, ledande efter sig den lilla
grå åsnan, på hvilken hans hustru sitter.
Djamileh bär en röd kjortel af groft silketyg,
sådan som kvinnorna pläga bära i
Zer-Afsjan-dalen; kring midjan har hon en ambrafärgad
gördel, och en hvit duk är bunden kring
hennes mörka hår. Hon blickar ut öfver de
blommande ängarna, hän mot de blånande
bergen, och hennes ögon äro fulla af soliga
drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
