Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När hon sitter i trygghet däruppe,
nedhukad bakom kaprifoliebusken och vetande att
ingen kan finna henne, viker hennes fruktan
ifrån henne. Och med ens rinner det upp för
henne, att detta är det som hon väntat efter,
att detta är hvad hon bidat och längtat efter
1 tysta dagar och ensliga kvällar — detta, som
hon nu fåvitskt flytt för. Och hon besluter att
stiga ned till marken och gå fram till honom
och icke mera undfly.
Då hör hon hans röst. »Yarizme», ropar
han. Och genom kaprifoliebuskens fläktande
grenar ser hon Al-Kahir nalkas. Då griper
henne åter ångesten. Och hon förmår icke
röra sin fot till att stiga ner eller sin tunga
till att utsäga hans namn. Tyst och
skälfvande sitter hon, medan Al-Kahir, häftigt
ropande »Yarizme» och letande med blicken, irrar
fram genom de öde tempelsalarna.
Hon ser solen sjunka och fullmånen gå fram
på fästet. Hon ser Al-Kahir med dystert sänkt
hufvud begifva sig ned mot lägret. Där stå
kamelerna sadlade och färdiga, med sina
packor fastbundna på ryggen. Och hon ser
karavanen bryta upp och begifva sig bort, anförd
af en ryttare, hvars kamel bär ett
skarlakansfärgadt täcke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
