Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torget, då ingen köpare synes till och försäljarne
sitta halfsofvande i sina stånd, reser sig
långsamt Ferghiane, hvilken på en matta i den
halfdunkla tornkammaren tager sin
middagshvila, medan den ärevördiga och fetlagda
Chadrullah sofver bland några kuddar i rummets
svalaste vrå. Ferghiane är törstig af hettan
och går med ännu sömndruckna ögon och halft
vacklande steg bort emot den skål af bränd
lera, hvilken, fylld med vatten, står på golfvet.
Härvid går hon helt nära förbi fönstergluggen
och sömnig och vårdslös i sina rörelser som
hon är, bär hon sig icke bättre åt än att hon
med armbågen knuffar till den kruka, som står
på fönsterbrädet, så att den faller ut och ned
på torget, där den slås i tusen bitar.
Ferghiane ger till ett förtvifladt rop och
sträcker både hufvud och axlar ut igenom
gluggen.
»Ve mig, olyckliga!» ropar hon, »hvad har
nu åter händt! Där ligger den sönderslagen,
min lilla kruka, min vackra kruka med två
öron, Två öron hade den, och icke ett af
dem var afslaget! Ve mig, jag är i sanning
förföljd af ödet!»
Abdul har farit upp ur sin halfslummer vid
den vackra Ferghianes röst; han ser med ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
