Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kammare i tornets nedre våning och röker med
ett begrundande uttryck sin pipa. Då höres
en bultning på porten. Den värdige
Tscharibaj reser sig långsamt upp, sticker fötterna i
de tofflor, som stå bredvid honom, och går
att öppna.
Därute, på de nötta trappstenar, hvilka leda
upp till den svarta, järnbeslagna porten, står
Abdul, den unge fruktförsäljaren.
Den värdige Tscharibaj, hvilken strax
känner igen honom, helsar honom, efter sin vana,
med stor höflighet.
»O min broder», säger han, »hvilken ära
låter du icke vederfaras detta hus!»
Och han beder Abdul att träda in, han för
honom genom en mörk och sval gång till ett
stort halfdunkelt rum. Där sätta sig de båda
männen på golfvet på hvar sin matta, och
Tscharibaj bjuder sin gäst en pipa.
»I sanning», säger den värdige Tscharibaj,
»det är en stor heder du bevisat mitt hus
genom att inträda däri! Hvad är det väl, som
förskaffat mig denna glädje?»
»Det har blifvit mig sagdt, o Tscharibaj»,
säger den unge fruktförsäljaren, »att du eger
en dotter, hvilken är så dygdig och
väluppfostrad, att hennes like icke finnes i hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
