Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
milda ögon, hon lyser upp af glädje, när hon
ser sin herre nalkas. Hon är hans lust och
hans hjärtas fröjd; till henne längtar han,
närhälst han är skild ifrån henne.
Därför ler Derkyllos i sitt hjärta, när
människorna tala om hans lycka. Ty hans bästa
lycka veta de dock intet om.
Men Derkyllos’ vänner begynna att blifva
bekymrade.
De säga till herskaren: » Vakta dig, o
Derkyllos, för gudarnes vrede! De höge gudarne
unna icke en dödlig en sådan lycka. Vakta
dig, att de ej taga allt ditt goda ifrån dig.»
När Derkyllos hör detta tal, gripes han af
fruktan. Han oroar sig icke för sina rikt lastade
skepp, som färdas ute på det ombytliga hafvet,
han ängslas icke för sina hjordar eller sina
vinfält, för sina gyllene skatter eller sina stolta
härar. Men han darrar för att gudarne
måhända skola taga ifrån honom hans lilla
slafvinna, hans lilla vän med de mörka, milda
ögonen, hans hjärtas lust och hans fröjd.
Och han säger till sina vänner: »Hvad råden
I mig till att göra?»
De svara: »Skilj dig af fri vilja från någon
af dina kostbaraste klenoder: törhända kan
detta afvända gudarnes vrede.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
