Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hämtar Derkyllos ur sin skattkammare
den kosteligaste af sina klenoder: en djupröd,
skimrande rubin, stor som ett dufägg; dess like
finnes icke i världen. Långt ut i hafvet
slungar han den glänsande stenen såsom ett offer
åt gudarne.
Men två dagar därefter kommer en fiskare
till Derkyllos’ borg och bjuder ut ät
kökemästaren en stor fisk; när man uppskär fiskens
buk, finner man däri den kostbara stenen. Och
man bringar den till herskaren.
Då förstår Derkyllos, att gudarne ha
förkastat hans offer.
Och han gripes af ångest för hvad som
förestår honom; han fattas af den förtärande
oro, som vänder all glädje i bitterhet.
Och stormen kommer; gudarnes vrede
kommer öfver honom,
Hans skepp förgås bland vreda hafsböljor,
hans skördar fördärfvas af hagelväder, röfvare
komma ned från bergen och taga hans hjordar.
Och upprorsmän tränga in i bans stad, plundra
hans skattkamrar och fördrifva honom från borg
och från rike.
Utarmad, öfvergifven irrar Derkyllos
omkring; han äger icke den plats, där han kan
luta sitt hufvud emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
