Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig skall jag se dig annorlunda än som när
du i morgonens solljus ung och härlig red ut till
striden. Vet då, att när jag sporde, att du blifvit
tagen till fånga, då grät jag nätter, då grät jag
dagar, då grät jag mina ögon blinda. Och jag
sörjde ej mycket däröfver; jag tänkte: hvad
behöfver jag nu se, då ej han är här! Nyss
då du kom tillbaka till mig, då sörjde jag
öfver att ej kunna se dig, då ängslades jag för
att förtälja dig om detta. Men nu må du veta
det, att hvad än andra må säga, och hvad
du själf må tänka: för mig är du alltid, alltid
densamme. I mina ögon och i mitt hjärta har
jag din bild, sådan jag såg dig i den strå-
lande morgonens stund. Alltid, alltid är du
mina drömmars hjälte.»
Gästabudssalens kopparbeslagna ekdörrar
stodo öppna; in flöt i salen aftonens milda,
gyllene ljus.
Riddaren reste sig upp; han gick, sakta
ledande sin maka med sig, fram emot
dörröppningen. Och medan hennes hufvud hvilade vid
hans bröst, såg han ut öfver gröna marker och
vackra susande lindeträd. Borta öfver
Tynnemo skog gick solen ned; hon dröjde öfver
skogskanten och såg på dem likasom ett
skinande öga, hon göt omkring dem sitt milda ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
