Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
C. T. Odhner.
tidens slnt finner en och annan egentlig köpstad omtalas i vårt land.
Man skulle till och med kunna tänka sig, att städer sådana som
Birka, Kalmar, Liodhus, tidigt i mångsidig beröring med utlandet,
redan nu genom en skild ordning varit afsöndrade från
landsbygden: man saknar dock helt och hållet underrättelser derom ’). Några
direkta impulser utifrån kunde dock ännu ej komma i fråga, ty
han-delsgebietet inskränkte sig väl till länderna kring Östersjön, der
inga egentliga städer ännu blifvit anlagda. Annat var förhållandet
med de äldsta Danska och Norska köpstäderna: de förra kommo
tidigt under inflytande af Tyska sedvänjor, de senare af Engelska.
Dels fick gilleväsendet hos dem tidigt insteg2) och blef en mäktig
hafstång till städernas lyftande, dels började snart konungarne,
synnerligen i Norge, att anlägga samt efter utländska mönster privilegiera
och inrätta köpstäder 3). Intetdera inträffade i Sverige: dess städer
fingo länge utveckla sig helt och hållet för sig sjelfva och utan någon
pådrifvande inflytelse utifrån — såvida man ej vill räkna Kyrkan som
en sådan. Sannt är väl, att flera städer genom henne erhöllo stark
tillväxt och att några till och med hafva henne att tacka för sitt
upphof, men något nytt uppslag, något ferment till nya bildningar
gafs genom henne ej åt våra städer, utan allt fortfor att gå sin lugna
ostörda gång. Förhållandet bildar en skarp kontrast till det
samtidigt snabbt uppväxande stadsväsendet i Tyskland: hos oss framstodo
städerna af sig sjelfva såsom frukter af ostördt om ock långsamt
framskridande civilisationsarbete, i Tyskland åter var det i allmänhet just
bristen på ordning och lag, på frid och rättssäkerhet, som
framtvingade stadsväsendet, hvilket derföre också utväxte till sådana
proportioner, att det slutligen sprängde det gemensamma
enhetsband, som förenade delarne med det hela eller staten, och ställde
sig utom den senare såsom en abnorm samhällsbildning. Härigenom
framkallades mellertid en yppig växtlighet: stadslifvet fick der en
rörlighet, mångsidighet och glans, hvaraf Norden knappt kunnat framvisa
en matt skuggbild. Liksom samhällsbildningen i allmänhet hos oss
1) De äldsta spåren till en stadsstyrelse af Skandinaviskt nrspnnig finnas i de af
Danskar bebodda nordliga städerna i England under 900-talet, der
municipal-förvalt-ningen tillhörde 12 s. k. Laghamän: se Lappenberg Geschichte von England I, s. 612.
2) Det framträder i Norge redan i senare hälften af lOOO-talet, i Danmark
omkring 1100: se Munch Det Norske Folks Hist. II, s. 441 och Allen Danm. Hist.
(5:te Udg.) s. 94—7.
3) Deri utmärkte sig isynnerhet de vidtbereste och om främmande seder väl
un-dcrkunnige Olof Tryggvason, Sigurd Jorsalafarer m. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
