Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
C. T. Odhner.
under Medeltiden blott var en fixering af gällande rättsförhållanden,
så blef det här blott fråga om att afpassa lagstadgandena efter de i
städerna sedan länge herrskande sedvänjorna. Någon administration i
egentlig mening förekom väl ännu ej, men de första spåren af en
sådan måste naturligtvis tidigt visa sig inom folkrikare ocli närmare
slutna samhällen, der vissa gemensamma angelägenheter blott af
några få kunna bestyras och derföre ordningsmän måste utses till deras
förrättande. Dessa voro dock ingenting annat än vanliga medborgare,
utan någon egentlig och stadgad embetsmyndighet1).
Yi se häraf, att våra städer, liksom våra öfriga fria
kommunalsamfund, i början framträdde med stark demokratisk hållning.
Konungamakten torde ännu föga befattat sig med städerna: hon var vid
denna tiden för mycket i sin linda, för litet medveten om sitt mål för
att aktgifva på stadsväsendet eller ifra för dess utveckling. För öfrigt
finner man icke på regentlängden fore Birger Jarl någon egentlig
organiserande förmåga. Det är väl icke otänkbart, att en och annan
Biskop vidtagit några åtgärder för sin stiftsstads förkofran eller till
och med meddelat honom vissa privilegier, men man kan derom blott
framställa gissningar. Ej heller har veterligen någon Svensk regent
före Birger Jarl egnat städerna och deras näringar någon synnerlig
uppmärksamhet. Fogdemakten framträdde först vid denna tid2) i
Svenska städerna, under det i de Norska Konungens Fogdar eller
Gjaldkere omtalas redan under Sigurd Jorsalafarer3), och i Sverige
är det först omkring år 1250, som vissa städer i offentliga handlingar
förekomma under den utmärkande benämningen civitates, villæ
foren-ses 4). Dermed menades utan tvifvel sådane städer, hvilka redan länge
utgjort sjelfständiga samhällen med egna rättssedvänjor 5), som
visserligen i det hela öfverensstämde med landsrätten, men i följd af vissa
1) Här förtjenar anmärkas, att äfven i Lübeck Rådet i början uppträder under
den anspråkslösa benämningen cives lubicenses. Consnles förekommer der ej förr än
1201: Frensdorff a. st. s. 41.
2) Detta embete omnämnes ej uttryckligen i urkunderna förr än sista decenniet
af 1200-talet, men då det i BjärköaRätten omtalas såsom förut befintligt, kan man
väl våga hänföra dess uppkomst till medlet af seklet.
3) Munch a. st. II, s. 990.
4) Se Dipl. Sv. N:is 376, 404, 600, 611, 989 m. fi. Ang. dessa båda latinska
benämningar se Förf:s Bidrag till Svenska städernas och Borgareståndets Historia
s. 16, n.
5) Att så verkligen var fallet, kan man äfven sluta af senare handlingar från
slutet af 1200- och början af 1300-talet, der det talas om gamla rättsprivilegier,
con-svetudines approbatæ o. s. v. Se Dipl. Sv. 3019, 3126 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
