Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biilr.ng till Svenska Stadsförfattningens Historia.
121
modifikationer bildade ett slags supplement till densamma.
Förmodligen voro dessa lagsamlingar för städerna någonting likartadt med de
Norska ßjarkörätterna, hvaraf man ännu har qvar ett exempel i den
äldre Bjarkörätten för Nidaros, utgörande ett bihang till den gamla
Frostathingslagen 1).
Från och med Folkungarnes regeringstid begynner ett nytt
tidskifte för Svenska städerna. Tvenne nya förhållanden inträdde vid
denna tid, hvilka hvar för sig blefvo af en djupt ingripande betydelse
för deras utveckling. Det ena var den lifliga beröring med de Tyska
städerna och särskilt Lübeck, som nu började, det andra var den
starka tillväxt, som Regeringsmakten erhöll under de 50 år, då Birger
Jarl, Magnus Ladulås och Torkel Knutsson torde tömmarne, en
tillväxt, som snart satte denna makt i närmare beröring äfven med
städerna. Genom inflytande af dessa båda krafter finna vi snart de mer
betydande städerna i besittning af både Råd och Kunglig Fogat.
Rådet sådant det framträder både i Bjärköarätten och Allmänna
Stadslagen är af omisskänneligt Tysk härkomst och bildning, såsom på en
gång administrerande och dömande myndighet. Men oaktadt det Tyska
inflytandet visserligen redan i slutet af 1200-talet var ganska starkt,
vore det likväl förvånande, om det gamla Svenska rättegångssättet
genast försvunnit utan spår af delvis fortfarande tillvaro, om det utan
motstånd lemnat rum för det nya. Så har, enligt vår åsigt, icke
heller varit fallet: det nya elementets fullständiga seger föregicks af
en tid, då öfvergång och vacklande mellan båda systemen var det
förherrskande. Våra skäl äro följande. Då rättegångssättet i städerna
till en början gestaltade sig efter landets, så uppkom der sannolikt en
inrättning motsvarande landsrättens nämnd, ett utskott för att värja
eller fälla den anklagade och längre fram för att pröfva och ransaka
species facti, att utsäga "hvad det var sannt om." Spår härtill saknas
icke. Så finner man, att Magnus Ladulås 1288 stadfästat åt
Jönköpings innevånare "deras gamla statuter och privilegier att lag gå
eller ed göra med 12 män, item med 6 män och, om behof göres,
med 24" 2). Ur en sådan edgärdsmannanämnd har doinstolsnämnden
uppkommit i vår rättsförfattning, och dessa båda kunna ej alltid i
landskapslagarne åtskiljas 3). Då härtill lägges, att i Bjärköarätten
1) Keyser og Munch, Norges gamle Love I, p. XI o. s. 303. Den äldre Bj.lt.
utgör egentligen blott en samling fragmentariska anteckningar rörande de punkter
deri stadsrätten afvek från landsrätten.
2) Dipl. Sv. 3019.
3) Se Schlyter Juridiska Afhandl. s. 220—21; Nordström Sv. Samh.förfs
Historia U, s. 784.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
