Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till Svenska Stadsförfattningens Historia. 145
Rådet
eller Magistraten, som det från Gustaf Adolfs regering började kallas,
innefattande både Borgmästare och Rådmän såsom en enda
korporation , der de förra blott voro tillfälliga ordförande. I denna mening
förekomma Råd och Rådmän ofta i St.L. l), och äfven långt efteråt
i protokoller och handlingar2). Det är först i slutet af tiderymden,
då Borgmästare-platserna flerstädes började blifva permanenta
embeten, som en större skillnad i detta afseende gjorde sig gällande. —
Vi skola först betrakta Rådets organisation, sedan dess funktioner
och verksamhetskrets.
a) Rådets Organisation.
Hvad först beträffar vilkoren för valbarhet till Rådsmedlem,
så erfordrades härtill enligt St.L:s ursprungliga lydelse att besitta
"eget arf i stadenom" 3), hvilket uttryck sedermera ändrades till det
liktydiga "liggande grund4)." I Wisby St.L. saknas denna
föreskrift5), deremot äro både denne och den Lübska rätten försedde
med en mängd detaljerade bestämmelser för valbarheten 6), hvilka ej
förekomma i allin. St.L. och der äfven voro onödiga, dels i anseende
till de i analoga fall gällande Svenska rättsbegreppen, dels i följd af
den mindre rörelsen och tilloppet af främlingar i våra städer.
Vidare föreskrifves, att af samma slägt blott fyra få sitta på en
gång i Rådet, och att icke två bröder der få inväljas, "utan att ej
är annat val till" 7). Både den Lübska och Wisbyensiska rätten äro
i detta fall vida strängare8), och att skärpta stadganden äfven hos
oss varit behöfliga, finner man af de återkommande klagomålen
öfver nepotism och afseende på slägtskapsförhållanden vid tillsättande
af stadens embeten. — Den i de Tyska stadsrätterna starkt
accentuerade föreskriften, att alla herretjenare (hofmän) äro uteslutne från
Rådet9), saknas helt och hållet i St.L., hvilket är naturligt då man
1) Se t. ex. KgB. I § 2, VIII; Byggn.B. VIII; Kpm.B. XIX, XXXI; Rådst.B.
XXXII; Hgml.B. I ni. fl.
2) Se t. ex. Olai Petri Tankebok (Ekdahl s. 1430, 1440, 1449 m. fi.)
3) St.L. (1665 års uppl.) fol. 60.
4) St.L. KgB. II.
5) I dess ställe erfordrades att hafva varit borgare i staden år och dag: enl. Sv.
St.L. var man borgare, så snart man blef besutten derstädes och dit inflyttat.
6) Se Wisby St.L. I, 1; Frensdorff a. st. s. 39.
7) KgB. IV. I några äldre exemplar tillägges äfven den inskränkningen: "sä
att de sitta ett år", i likhet med Hamburgerrätten af 1292.
8) Se Hach das alte Lübsche Recht II, 52; W. St.L. I, 1, §. 3.
9) Frensdorff ss. 39, 100.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
