Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
C. T. Odhner.
senterade. Sådane voro adel, prester och konungstjenare, hvilka alla
hvar för sig gjorde anspråk på friheter. Först och främst förvandlade
de "kronones skattgilla jord" till frälse och ökade derigenom för
staden utlagorna till Kronan, vidare började de att utsträcka sina
anspråk på skattefrihet äfven till kominunalafgifter och skott!), slutligen,
hvilken var den svåraste olägenheten, fritogo de under skydd af sina
privilegier hvarjehanda näringsidkare från de gemensamma bördorna.
Häremot utfärdades visserligen förbud: så genom 1396 års
reduktionsstadga, der det heter (§ 9), att med alla gårdar i köpstäderna skulle
förhållas så som deras "Byarätt" utvisar, d. v. s. att de skulle
återkomma under stadsrätt2). Historien lärer nogsamt, huru mycket
dylika förbud aktades under följande århundraden. Det var isynnerhet
Frälset, som på detta sätt småningom gjorde allt större intrång i
städerna; resultatet häraf beskrifves af Carl IX med följande ord:
"Frälset har i förtiden med köp, pant, skifte och andra behändiga medel
under sig kommit tomter, hus och liggande grunder i städerna,
hvarigenom Borgerskapet, som skulle svara till deras tunga, är vordet
mär-keligen minskadt och försvagadt, tomter mångenstädes öde och obyggde,
hjelpen till menige bästa (d. v. s. kommunalskatterna) afkortad,
såsom ock den skatt, kronan tillkommer, derigenom försnillad" 3). Gustaf
I var den, som först sökte sätta en dam för dylika missbruk, och det
så, att alla på detta sätt uppkomna friheter afskaffades. Så
förklarade han i bref till Stockholm 1554, att ingen konungens tjenare,
som egde gård och grund i staden, skulle "stinga sig undan" stadens
tunga, ej heller Frälset, ty "ingen herre eller konung före oss hafver
någonsin gifvit frälse på hus och gårdar i köpstäderna, icke finnes
det heller i lagen, att de skulle vara under frälset, derföre kunna vi
ej heller efterlatet" ’). Derefter pålades genom 1557 års Ordinans, till
förbättrande af Stockholms stads ränta, på hvarje hus en årlig skatt af
J mark för hvart 100 mark örtuger i värde 5). Detta har dock icke
länge fortfarit: redan i 1563 års priv. § 4 inskränktes den borgerliga
1) Från Upsala klagas från början af 1400-talet, att der bo månge, som vilja
njuta, men fa, som något vilja skjuta oeh till skatt hjelpa. — Upsala Priv.bok.
2) Hadorph Bih. till RimKrön. s. 66. Jmfr dens. Gambl. Stadg. s. 32.
3) Bref till Borgm. och Råd i Örebro 1584: Ekholm Svenska Fatburen III, s. 61.
4) Palmsch. Top. XIV. Jmfr Kbr. 1545, att skottet skall i Sthm utgöras
äfven af dem, "som ej bruka annan köpenskap än sätta ut sina penn. på ocker och
ränta"; Kbr. till Falköping ’/a 1551, att de som bo å frälsegårdar draga stadens
tunga. Jmfr Kbr. till Wadstena ’% 1559. — RRegistr.
5) § 1 (Palmsch. d:o).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
