Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 20 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGT) OMS VÄNNEN
273
(Hos. 4: 15) ett ondskans hus, varuti man
bedreve andligt horeri och tjänade en Gud,
som lät försona sig med messor,
otte-och aftonsånger, d. ä. en Gud, som
ingenstädes var, varken i himmel eller på jord,
en godtyckets och inbillningens Gud.
Själv av adlig börd fruktade han icke
att säga sin mening inför de stora och
mäktiga. En gång började han sin
predikan inför många furstar sålunda: »Detta
evangelium tillhörer sjuka, svaga och arma
syndare och icke eder, furstar, herrar och
hovmän, som städse leven i vällust och
säkerhet utan all strid och anfäktning.
Ty höga, rika furstar och herrar känna
icke sin sjukdom och svaghet.»
Likt en Johannes döparen ryggade han
heller icke tillbaka för att bestraffa synden
även vid furstarnas hov. Så uttalade han
sig skarpt emot lantgreven Fhilips tvegifte.
Även ådrog han sig kejsarens onåd genom
ett oförskräckt uttalande om, att Guds
domsrätt vore vida högre än de världsligas.
År 1542 insattes Amsdorf såsom den
förste lutherske biskopen i det ledigblivna
biskopsdömet Naumburg. Detta val
genomdrevs av de evangeliska med
kurfursten och Luther i spetsen rakt i strid
mot kejsaren och de påviska, som valt
en påvevänlig biskop. Träffande
benämnes han också såsom en biskop utan
smörjelse, av Luthers nåd och av
kejsarens onåd. Att det var en för den tiden
ovanlig biskopsinstallation, framgår av
Luthers beskrivning: «Vi arma kättare
hava nu återigen begått en stor synd
mot den allra — helvetiskaste faderns,
påvens heliga, kristliga kyrka, då vi
ordinerat och invigt en biskop i stiftet
Naumburg u’an all smörjelse och likaså utan
smör, fett, späck, ister, tjära, rökverk, kol
och vad annat hörer till den stora
heligheten.»
Detta val gav anledning till en bitter
strid, som slutade med, att Amsdorf efter
fem år blev fördriven fi ån Naumburg.
Ehuru han efter denna tid icke beklädde
något officellt kyrkligt ämbete, fortsatte
han dock på olika platser oförskräkt den
nu bortgångne reformatorns verk och var
av de stränga lutheranerna högt aktad
såsom en annan Luther, den Elisa, som
Elias kvarlämnat. »Teolog av naturen»,
såsom Luther sade, skarp dialektiker och
skicklig dispu’ator var han också väl rustad
för detta värv.
Mätt av ålder slutade han sitt
välsignelserika liv i Eisenach den 14 maj 1565,
således över 81 år gammal.
Så var han då borta, den ädle Amsdorf,
om vilken Melankthon vid Luthers grav
betygade att »med ingen hade Luther
stått i så innerligt och förtroget, städse
ogrumlat vänskapsförhållande som med
honom», ett omdöme, som fullt
över-rensstämmer med Luthers egna ord: »Han
är en trofast man och mig kär» eller: »Min
ande vilar ut hos min Amsdorf.»
Allt genom Kristus,
Aposteln Paulus säger, att han kan förmå
allt genom Kristus, och detsamma kan var
och en av oss. Men skilda från Kristus
äro vi alldeles oförmögna att leva ett
kristet liv. Kristus erbjuder åt människan icke
en frälsning skild från honom, utan han
erbjuder sig själv. Han önskar inträda i ett
mera direkt livsförbund med oss, än vt
någonsin kunna ingå med varandra. Detta
erbjuder han åt oss som en fri gåva. Vi
kunna förakta denna gåva och förkasta den,
men icke desto mindre erbjudes den oss.
Må vi underkasta oss Kristus, ödmjukt av
hjärtat böja oss inför honom, låta honom
göra som han för gott finner i oss, med
oss och genom oss. Då skall hans liv bliva
vårt liv, och vi bliva en ny skapelse;
syndens börda skall falla, fruktan för straff
försvinna och känslan av andlig oförmögenhet
upphöra.
För första gången i vår tillvaro leva vi ett
verkligt liv. H. P. Hughes.
Bed och arbeta för missionen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
