Ur mina memoarer och annat / 115 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket god och sjungit Bellman. Och så hade han
haft vålnad. Det var underligt och vackert på samma
gång. Jämt en kvart innan han kom hem efter något
sockenbud eller annan förrättning smällde alltid
bommen, med vilken förstudörren stängdes, och mormor
hade sagt för varje gång: — Jaha, nu får vi göra
i ordning ölosten, för nu är Per Johannes hemma i
rappet! Och så hade han haft prästkragar av silver,
en present av någon släkting som hette Kernell eller
Kastman. Han hade fått dem då han blev magister.
De silverkragarna hade varit åtföljda av verser, som
mormor också kunde:

Det sägas plär, att silverkragar en ung magisters prydnad är...

Resten kommo barnen icke ihåg. De visste för resten
icke om Bellman var fågel eller fisk, men en snäll
farbror måste han vara! Vålnaden var också lika
verklig för dem och mormor hade sagt att endast snälla
människor ha vålnad. Snälla människor dö unga och
därför hade morfar dött ung. Han hade förkylt sig
under en vinterstorm och fått bröstvärk och nu var
han en ängel som bara väntade på mormor.

Nu var mormor hos morfar och därför sjöngo
barnen. Kanske också därför att solen sken och bina
surrade och därför att de fingo gå barfota och icke hade
en aning om dödens majestät eller fasor. Döden
betydde för dem en svart låda, som bars av allvarliga
farbröder i svarta lustiga höga harullshattar, medan
farbror klockaren sjöng en psalm och farbror prosten
läste ur en bok och påtade i jorden med en spade.
Det var inte livat alls och man blev hungrig för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>