Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I femton månader hade jag dvalts i det
nya landet. En dag låg jag utsträckt på däcket
af min lustjakt, stirrande in i rymderna, och var
hvilande glad i min själ. Himlen var röd, röd
som rosen och vinet, röd som kärleken och
blodet, och oceanen var röd som himlen. Och på
den röda himlen satt den svarta solen, svart som
kolet och den stora sorgen, och nere i de röda
djupen stod dess spegelbild som en kolossal
pelare af samma färg som granaten har, när den
drager i svart. Längst ute i horisonten glänste
en gyllene rand, likt en guldfrans kring det röda
täcket, — det var mina nyupptäckta öar, på
hvilka jag vandrade som en andre Adam i
paradiset, en ny människa i en ny värld. Ty hvad
som i den gamla världen varit krokigt, var här
rakt, och hvad min gamla människa vant sig se
i zigzag, lopp här i cirkel; här stapplade de
förra dygderna på kryckor, likt åldringar som
snart skola dö, under det att synderna stodo i
rikaste blom ; och de frukter, som växte på dessa
okända träden, bjödo mig en kost af sällsam
friskhet, fastän de voro af samma sort som de,
i hvilka moder Eva bitit, medan jag i dem, som
jag medfört från den gamla världen som dess
yppersta äring, fann maskar i kärnhuset.
Jag låg utsträckt på däcket af min lustjakt,
och mitt öga stod på den gyllene fransen kring
det röda täcket, och jag var hvilande glad i min
själ. Och de vackra tankarna lösgjorde sig sakta
ur det lösta hvita känslofloret, och lade det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
