Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, och stego fram och lutade sig öfver själen
och speglade sig i den. Och deras anleten stodo
fulla af ro, och ögonen voro leende, och läpparna
rörde sig, — plötsligt hörde jag min egen stämma
säga:
»Lycklig, lycklig, lycklig den som funnit
den enda stora sanningen och kan hvila ut på
dess ängar. Ty för honom — hvad äro fienderna,
hvad är döden? Fjun och strömoln. Lifvet, det
är hans egen själ, och hans själ är en
gästa-budssal, i hvilken han firar stillsamma fester.
Trefaldt lycklig den som kan hvila ut på
ängarna och höra den eviga sanningens bäckar
porla 1»
Då susade det genom luften och hördes
fågelskri, och då jag lyfte mitt öga, såg jag den
röda rymden fylld med fåglar, svarta som solen,
med sjöfåglarnas långa, spetsiga vingar, de som
bära på de långa färderna. Men när de hunnit
midt öfver min farkost, sänkte sig den som flög
främst ned och satte sig på toppläntan, och,
talande med mänsklig stämma, sade han:
»Den som kastar ankar, är snart ur spelet.
I går det förlofvade landet, som flyter af mjölk
och honung, i dag ödemarken, hvari ingen blomma
växer. Ditt Eldorado är i morgon ett stenadt
land. Nu susa vi öfver ditt hufvud, medan du
ligger och drömmer i ditt stolta välbehag,
glömmande att du själf flugit öfver gamla länder,
där människorna sofvo. Bortom dina öar ligga
nya världar och brinna nya morgonrodnader.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
