- Project Runeberg -  Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla /
127

(1914) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organismers inverkan på stenar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

127

använt virke samt dessutom är ett mycket vanligt
förstenings-medel för fossila växtlämningar, ävensom för sådana
djurförste-ningar som ammoniter, gastropoder, brachiopoder och andra
blöt d j ur.

Metallsalternas sönderdelning genom ruttnande organiska
substanser kan emellertid gå ändå längre och föranleda uppkomsten
av gedigna metaller. Sålunda iakttog den tyske geologen H.
Credener vid Ducktown i Tennessee i Nordamerikas Förenta
stater, att i därstädes belägna koppargruvor, vilka under det stora
nordamerikanska inbördes kriget blivit satta under vatten,
innehållande koppar- och järnvitriol, efter gruvornas öppnande på
nytt under de få år, kriget räckte, på vissa ställen av den
multnande förtimringen tumslånga klasar av gedigen koppar avsatt sig.
Liknande företeelser ha iakttagits i gruvor i Irland, södra
Spanien och i Erzgebirge, där likaledes gedigen koppar avsatt sig
under likartade förhållanden.

Likasom vegetabiliska ämnen kunna även i förruttnelse stadda
djuriska substanser åstadkomma en reduktion av metallsalter i
lösning, varpå förekomsten av blyglans, kopparkis och zinkblende
i håligheterna hos många molluskåterstoder lämnar talrika
exempel. Särdeles upplysande för detta förhållande är den
kopparskiffer, som brytes i tyska gruvor på södra sidan av Harz.
Kopparskiffern har därstädes tydligen förefunnits såsom ett
ytterst fint slam i vissa trakter av ett i forntiden befintligt hav,
som beboddes av forntida med nutidens hajar besläktade fiskar.
Vattnet i dessa grunda havsvikar uppblandades med lösningar
av koppar-, järn-, silver-, nickel- och Jcoboltvitriol, vilka
förgiftade vattnet och dödade de i detta levande fiskarna. Dessas
lik sjönko i gyttjan, som täckte bottnen, och började ruttna.
Därvid alstrades dels bitumen, varmed kopparskiffern är starkt
impregnerad, dels inleddes reduktionen av metallsalter, vilka
utfälldes i små partiklar såsom svavelmetaller eller överdrogo
själva fiskliken.

Men icke blott svavelsyrade metalloxider, utan även
svavel-syrade alkalier och alkaliska jordarter reduceras genom ruttnande
organiska substanser, så att svavelalkalier och svavelföreningar
av alkaliska jordarter uppstå, t. ex. svavelkalcium av gips. På
samma gång framgår av denna sulfaternas reduktion till sulfider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:13:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/univers/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free