Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isotermer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
267
En helt och hållet förändrad bild erbjuder juliisotermen.
Området för den största värmen har nu undergått en förskjutning
långt utöver ekvatorn åt båda polerna, och värmeekvatorn
sammanfaller flerstädes med kräftans vändkrets. Norra Afrika
med mer än -j- 36° är åter jordens glödande härd; men även i
Coloradoöknen stiger temperaturen till detta medeltal för månaden.
Till Saharas heta område sluter sig i öster en del av den asiatiska
ökenzonen med en julitemperatur av ~j- 34°.
Temperaturfördelningens väsentligaste omgestaltning framträder emellertid hos
mellanbreddernas och de högre breddernas isotermer. Deras
ut-buktningar visa nämligen ett motsatt förhållande mot års- och
januaritemperaturen. Över haven råder nämligen den lägre,
över kontinenterna den högre temperaturen. I Verkojansk,
som är januaris köldpol, härskar ännu -|~ 16°, och det icke långt
därifrån belägna Jakutsk nås nätt och jämnt av isotermen för
20°. På södra jordhalvan förlöpa även i juli isotermerna för
medelbredderna regelbundet. Isotermen för 10° har likväl i
Sydamerika liksom i Australien en mot ekvatorn riktad krökning, vilket
visar, att även här, liksom under januari på norra halvklotet,
landet är kallare än havet.
För temperaturen på en ort är emellertid ortens astronomiska
läge icke avgörande, utan i första rummet beror ortens temperatur
av dess läge i förhållande till fastlandets utsträckning.
Fastland och hav äro de stora motsatser, vilka ständigt framträda
i jordytans värmeföreteelser, och detta inses också lätt av
vattnets och landets olika förhållande till värmestrålningen. Om
sommaren upphettas fastlandets mark betydligt och i denna
upphettning deltaga också luftlagren, medan samtidigt oceanen
endast obetydligt höjer sin temperatur. Vintertiden behåller
däremot oceanens vatten sin värme, och nu framstå
kontinenterna, hos vilka värmeutstrålningen framkallar en stark
avkylning, såsom jordens kalla områden.
Isotermernas förlopp förklaras emellertid icke till fullo av
motsatsen mellan land och hav; även de i det senare rådande
strömningarna utöva ett stort inflytande, såsom redan framhållits om
Golvströmmen. Havsvattnets rörelse är emellertid en följd av
strömningarna i den luftocean, som vilar på vattnet, och sålunda
blir det vindarna, vilka såsom varma fläktar komma från havet til]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
