Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isotermer - Vattnets geologiska verkningar - Vildvatten, bergsströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268
det inre av fastlanden, vilka i första rummet äro kallade att"
mildra de klimatiska motsatserna. Sålunda visar sig på
medel-bredderna såväl norr som söder om ekvatorn tydligen en motsats
mellan kontinenternas öster och väster. Under den kalla
årstiden äro i allmänhet kontinenternas östra halvor kallare, deras
västra halvor däremot varmare, och om sommaren blir
förhållandet omvänt, de östra halvorna varmare, de västra däremot
kallare. Dessa värmeolikheter äro tydligen en följd av de på
dessa bredder övervägande västliga vindarna, vilka
sommartiden blåsa från det kalla, vintertiden från det varma havet.
Vattnets geologiska verkningar. I nederbörden börja regn
och dagg genast sin jordytan ombildande verksamhet. På sin
väg tillbaka till havet gnager vattnet mekaniskt sönder klippor
och stenar och bortför de lösgjorda massorna samt fräter, löser,
sönderdelar och urlakar deras beståndsdelar. Regnet, som
avrinner från jordytans sluttningar, lämnar i dessas förvittrade
lager efter sig små rännilar, vilka förena sig till bergbäckar, som
skära ned sig i den uppluckrade stenen, samla sig till
bergström-mar och utveckla därunder såsom s. k. »vildvatten» hela styrkan
af sin fallkraft, med vars tillhjälp de gräva sig djupa klyftor i
berggrunden; klyftor, som vidgas till dalar till dess att
berg-strömmen stiger ned på slätten, upptager nya tillflöden från alla
håll och växer ut till den mäktiga floden,
»vars ande livar de förbrända fälten,
han döper länder med sitt namn - och far
och skaldens sånger till hans ära ljuda,
och skepp och männer dra med honom hän.
Till gäst de rika städer honom bjuda,
Och blomsterängar fatta om hans knän.
Men ej de hålla honom kvar. Han hastar
de gyllne torn, de rika fält förbi
och hastar oupphörligt tills han kastar
sig i sin faders famn och dör däri.»
I den framstormande bergströmmens väg ställa sig
klipp-utsprång, som hindra dess vatten, branter avbryta lutningen av
dess bädd (fig. 176) och ömsom brusar en mäktig ström genom
klyftan, ömsom söka sig endast smala vattentrådar väg mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
