Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308
snart första regnet fallit, sticka de emellertid genast upp
sina små huvuden ur jorden och grönska och blomma under de
få regnveckorna. Samma förhållande återfinnes hos många
öken- och stäppörter, som draga sig tillbaka till vissa
reservkamrar, i lökar eller knölar, vilka jinder den torra årstiden skänka
både föda och fuktighet nog till att sätta livet i stånd att
fortbestå. På samma sätt förhålleif sig vår förvårsflora:
snödroppar^ narcisser, blåstjärnor (Stilla),
sn^klockor (Leucojum), stjärnlök
(Oi\nithogalum), pärldruvor
(Mus-cari), vårlökar (Gagea), som alla
äro lökväxter, vilka väckas till liv,
så snart efter vinterns frost tjälen
går ur jorden och normala
vattenförhållanden i denna åter
förskaffar dem det till deras utveckling
nöqiga vattnet. Samma reduktion
av transpirationsytan äger rum vid
träjiens lövfällning, och detta
förklarar, varför träden även under
sydligare himmelsstreck stå kala
under den del af året, då de ha
att lida av torka. Mot denna ha
de också en förträfflig hjälp i den
rikliga korkbildningen och de
knoppfjäll, som skydda de därunder
belägna späda växtdelarna för
transpiration. Denna korkbildning
stegras i det torra Sydeuropa
därhän, att kulturvärldens hela korkbehov täckes av
Medelhavsländernas mäktiga korkekar. I regnrika skogar reduceras
däremot korkbildningen till ett minimum.
Ett annat sätt att minska transpirationen består i bladens
minskande. Samma brännässla (Urtica dioica), som på fuktig
mark bär stora blad, blir på torra ställen småbladig, och ännu
tydligare framträder detta hos skatnävan (Erodium cicutarium)
samt mest karaktäristiskt hos åtskilliga ökenväxter, t. ex.
Alhagi, som vid regnperiodens början utvecklar stora, men vid
Fig. 190. Dipsacus laciniatus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
