Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset - Regnskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
376
styrka såsom sådana. Denne framstående forskare har
nämligen funnit, att de tyngsta regndroppar, som i våra klimat falla
till jorden, icke väga mer än 0,12-0,13 gram; och i Buitenzorg
på Java fann han dem blott 0.16 gram tunga. Härtill kommer,
att luftens motstånd minskar fallhastigheten redan vid en höjd
av 20 m. till den grad, att de tyngsta vattendropparna komma till
jorden endast med en hastighet av 7 m. i sekunden. Slutligen
fann han, att även under starka regnskurar på Java föllo
mestadels endast 2-3 droppar på en yta av 100 kvadratcentimeter
i sekunden. Det är alldeles klart, att regnens våldsamhet
under sådana förhållanden endast undantagsvis förmår anställa
direkta härjningar, och att dessa måste sökas i andra
förhållanden. Man har sålunda tänkt på den starka blåst, som plägar
föregå starka åskregn, men även blåsten förslår icke till att
förklara företeelsen. Orsaken till densamma måste i stället sökas
i den fruktan för vatten - s. k. ombrofobi - som vi sett, att
många växter hava. Utsättas sådana växter för långvarig
blöta genom regn, förstöras de redan efter några få dagar.
Däremot kunna andra växter, de s. k. regnälskande - ombrofila -
växterna, uthärda regn under veckor och månader, såsom vi också
sett vara fallet med de flesta hygrofila växterna. Orsaken till
detta egendomliga förhållande är, att ombrofila blad innehålla
förmultningen motverkande substanser, såsom eteriska oljor och
garvämne, vilka göra, att de kunna ligga i vatten, snart sagt,
huru länge som helst utan att ruttna. Höstens lövfall hos våra
ombrofoba träd sammanhänger sålunda till en god del icke
heller med temperaturens sjunkande, som icke spelar någon
väsentlig roll under september och de första oktoberdagarna,
utan med de stora höstregnen. Man behöver i detta avseende
endast lägga märke till den förödelse tre till fyra dagars ihållande
septemberregn anstiftar.
Alldeles utan regnskydd torde väl ändå de ombrofoba
växterna icke vara, och Wiesner söker åtminstone såsom
regnskydd förklara den sällsamma företeelsen hos mimosan (Mimosa
pudicd), att bladen hos denna växt vid minsta beröring lägga
ihop sig (fig. 222). Växten inskränker därigenom sin yta, stannar
en stund i detta tillstånd och vecklar därpå, om ingen vidare
beröring sker, åter långsamt ut sina små blad. »Mimosans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
