Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
377
blad», säger Wiesner, »äro visserligen försedda med ett
vaxöverdrag, som likväl, om bladet låge fritt, snart skulle avsköljas
av det starka regnet; men de små bladen sluta sig vid minsta
retning så tätt intill varandra, att regnet icke kan bortskölja
vaxöverdragen och att bladet icke ens fuktas av regnet. Ett
retat blad, som sänkts ned i vatten, låter icke ens under 24
timmar något vatten komma mellan bladen.» Även andra växter
skydda på samma sätt sina blad mot regn, såsom t. ex. Phaseolus
multiflorus. Andra växter, såsom Tradescantia och Begonia, rulla
spiralformigt ihop sig, och sålunda saknas icke heller
inrättningar till att avvärja faran av för mycket regn.
Men f äran för skada av för mycket regn gäller också blommorna,
vilka mot regnet framför allt måste skydda sin
befruktningssubstans, det i blommans ståndarknappar förvarade frömjölet,
från att fördärvas av fuktighet, vare sig av dimma, morgondagg
eller regn. Detta är orsaken till att så många blommors kalkar
hänga nedåt, enär detta sker endast för att skydda pollenkornen
för väta. Så förhåller det sig med blåklockan (Campanula),
fingerborgsört (Digitalis), skalleblomma (Antirrhinum), och många
andra, vilka visligen öppna sina blommor nedåt, om de också
såsom gullviva (Primula) snöklockan (Galanthus), lungört
(Pul-monaria) m. fi. såsom knoppar käckt lyfta upp sina huvuden mot
solen. Man behöver för övrigt endast gå över en blomsterrik
äng en sommardag under hotande regnväder för att genast finna,
att en förändring försiggått med blommorna. Tusenskönan
(Bellis) låter huvudet hänga, likaså nävan (Geranium) och många
av de vita parasollblomstriga, medan andra omsorgsfullt
tillsluta sina blommor och blåklockorna skrumpna ihop för att
skydda sina ståndarknappar. Ett påtagligare skydd för
blommorna och deras befruktningsorgan än det som lämnas av
linden (Tilia), som utbreder sina blad över dem, kan man icke
heller tänka sig.
Helt annan är den verkan, som snöfall och is utöva på
växtvärlden. Snötäcket har i detta hänseende i mellersta Europa
visserligen icke så mycket att betyda, men i högfjällen och
norden är det en makt av första rang. I Alperna och högfjällen
kan för det första på 1,600 meters höjd snö falla när som helst,
och i dessa nejder äro varma sommardagar en nådegåva. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
