Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormar, vulkaner och jordbävningar - Deras härjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
451
namn av Siva blev förstörelsens och dödens gudom. Redan
några dagar innan den fruktansvärda orkanen utbryter, tyckes
den fördystrade och halvt beslöjade naturen ana den kommande
olyckan. De små, vita moln, som draga fram i atmosfärens
övre regioner, försvinna under ett gulaktigt eller smutsigt vitt
töcken; stjärnorna omgiva sig med svagt färgade gårdar; tunga
molnlager, som om aftonen visa praktfulla purpur- och
guldbräm, vila vid horisonten; luften är kvävande het. Stormen,
vilken redan börjat rasa i de högre regionerna, närmar sig
småningom marken eller vattenytan. Rödaktiga eller svarta
molntrasor jaga med rasande hast genom luften; barometern faller
hastigt 40, 50, ja till och med 70 mm. och förebådar härigenom
stormen, desto säkrare, ju högre den förut stått. Snart visar
sig ett hotande svart moln, förut på grund av sin litenhet av
spanjorerna kallat »Olho de boy», oxögat, vilket hastigt växer
och småningom överdrager den blå himlen med en mörk slöja.
Nu bryter stormen ut, och på den ängslande dödstystnaden
följer luftens och havets samfällda brusande tjut.
Våldsammast göra sig orkanernas verkningar gällande på
kusterna, mot vilka stormen slår med hela sin ursprungliga styrka
och där den icke hämmats av markens ojämnheter. Där gå
också de flesta människoliv under i dessa hemska
naturföreteelser. Sedan Columbus såsom den förste europén lärde känna
Antillernas orkaner, ha tusentals fartyg förolyckats i de tropiska
havens virvelstormar, dels i hamnen och på redden, dels på de hav,
som skölja Amerikas, Kinas och Hindostans kuster och stränderna
av den Indiska oceanens öar. Många cykloner, såsom den i
Kalkutta 1864 eller i Havanna 1846, ha på några få timmar
tillintetgjort mer än 150 stora fartyg, många andra, såsom den,
vilken i oktober 1837 ^hemsökte Gangesdeltat, ha begravt mer
än 20,000 människor i vågorna.
Mitt ute på oceanen äro farorna för fartygen icke så stora
som på illa skyddade redder vid kusten, men lämna fördenskull
ingenting övrigt i förfärlighet. Runt om råder mörker, och
dagen är nästan mörkare än natten, enär det lilla ljus, som ännu
finnes, »rentav tjänar till att visa, huru mörkt det är». Stormens
vinande och tjut blanda sig med dånet från vågorna, som bryta
sig mot varandra, och fartygets stönande och knakande samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
