Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormar, vulkaner och jordbävningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
452
masternas knarrande och brak, då de bojas och brytas, och allt
detta förenar sig till att överrösta åskans dunder. Regnet
forsar i strömmar, och havet rullar icke mer sina höga, stora
vågor, utan sjuder och kokar som en väldig av elden från
underjordiska vulkaner upphettad kittel. I zenit visar sig, omgiven av
svart natt, en ljus fläck af den blå himlen, som sjömännen
kallat »stormens öga», och det vill hela den kallblodighet och det
dödsföraktande mod, varav människan i stunder av högsta
fara är mäktig, till att utkämpa striden mot elementen och bringa
det illa tilltygade fartyget i hamn.
På land äro verkningarna av en dylik orkan fruktansvärda.
Hus, som orkanen finner i sin väg, ryckas från sina grundvalar,
floderna uppdämmas och drivas tillbaka mot sina källor, träd
uppryckas med rötterna, hela skogar böjas ned och deras avslitna
grenar och blad bortföras. Till och med gräs och örter förmå
icke stå emot, utan avslitas från sina rötter och bortsopas.
Många av tropiska orkaner frambragta verkningar skulle synas
alldeles otroliga, om de icke bestyrktes av de tillförlitligaste
ögonvittnen. Sålunda slungades under orkanen på Guadeloupe
den 26 juli 1825 ett 2 cm. tjockt bräde mitt igenom ett palmträd
av 40 c:ms tjocklek. På S:t Thomas förstördes år 1837 fortet
vid inloppet till hamnen så grundligt som om det skjutits ned
med kanoner. Stora klippblock rycktes upp från havets botten
från ett djup av 10 till 12 m. och slungades upp på stranden.
En karaktäristisk företeelse vid de tropiska cyklonerna är
vindstiltjen i stormens centrum, den »centrala kalmen». I alla
skildringar av cykloner betecknas det ögonblick såsom det mest
förskräckliga och överväldigande, då stormens hiskliga dån
plötsligt avlöses av dödstystnad. Efter någon tid utbryter därpå
orkanen åter med hela sitt förra raseri,’men blåser nu i alldeles
motsatt riktning. Men fastän vindstilla visserligen råder i
den centrala kalmen, har likväl på havet varje fartyg, som råkar
in i densamma, en ytterst farlig belägenhet till följd av den vilda
och oregelbundna sjön. Den hastighet, med vilken stormcentrum
framskrider, är hos de tropiska orkanerna ojämförligt mindre än
vindens virvelrörelse runt omkring centrum; medan denna
rörelse kan stiga till över 150 km. i timmen, framskrider
stormcentrum i medeltal endast 15-30 km. i timmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
