Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt solsystem - Solytans temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
531
288,000 normalljus på l meters avstånd. Som solen emellertid
befinner sig på ett avstånd från jorden, som är 149,500 millioner gånger
större, måste man multiplicera dessa siffror med varandra och
erhåller då ett strålningsljus hos solen av 49,912 billioner
normalljus, motsvarande en arbetsprestation av omkring en kvadrillion
(ett tal med 24 nollor) hästkrafter i sekunden. Av denna omätliga
strålningsenergi kommer emellertid blott en försvinnande bråkdel
jorden till godo. En väsentlig del absorberas redan då den
passerar solatmosfären, varför en solstråle, som från solkanten
kommer till jorden, på sin väg genom solatmosfären redan förlorat
nära hälften av sin strålningsenergi. En ändå större
energiförlust undergå solstrålarna vid sin gång genom den täta
jordatmosfären, och av solstrålningens stegring på höga berg har man
beräknat, att mer än hälften av strålningsenergien går förlorad i
vår jordiska atmosfär.
Vi veta numer, att temperaturen på solens yta utgör ungefär
5,320° C., en vida mindre summa än den man förr antog, men
dock med 1,320° C. överstigande den värme, som utvecklas vid
det positiva kolet i en brinnande elektrisk likströmsbåglampa.
Ehuru denna temperatur på solens yta är jämförelsevis låg, skulle
den likväl förslå till att på l minut smälta ett på solen vilande
islager av 9 m:s tjocklek. Hela denna solens oerhörda
strålningsenergi bestrides nästan uteslutande av den
förtätningsprocess, vilken solen undergår i likhet med alla andra stjärnor.
De därvid oupphörligen förekommande stötar och friktioner, som
hämma de särskilda smådelarnas rörelser, äro en särdeles riklig
energikälla. En årlig minskning av solens diameter med 60
m. till följd av sammandragningen skulle sålunda enligt
Helmholtz’ beräkning fullt förslå till att ersätta hennes nuvarande
värme- och ljusutgifter. De senaste årens forskningar ha
emellertid visat, att sammandragningen är mycket mindre och utgör
endast en bråkdel av den nämnda storleken; i solen finnes
nämligen radium i sådan mängd, att dettas värmeutstrålning ensamt
täcker en stor del av energiförlusten. I jämförelse härmed
spelar den mängd av meteoriter, som liksom på den lilla jorden
nödvändigtvis måste falla ned på solen, en utomordentligt liten
roll och bidrager endast med en mycket ringa bråkdel till att
ersätta den från solen utstrålade värmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
