Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt solsystem - Fotosfären - Granulationer, facklor och fläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
532
För blotta ögat ter sig solens lysande yta, dess fotosfär,
fullkomligt likformig. I goda teleskop och ännu bättra i goda, vid
klar och stilla väderlek tagna fotografier visar sig solen besatt
av grupper av mörka fläckar, stundom omgivna av klara
ljusådror, s. k. facklor, och har för övrigt över hela sin yta ett
kornigt, granulerat utseende, liknande en vätska, i vilken
risgryn äro suspenderade. Dessa granulationer äro av mycket olika
storlek och ljusstyrka och kornen ha, enligt den franske
astronomen Janssen, en genomskärning av några tiondelar av en
bag-sekund till 2-3 bågsekunder. Som en bågsekunds vinkel på
solens avstånd motsvarar en lineär utsträckning av 725 km.,
följer, att även de minsta kornen äro omkring 200 km. stora. I
allmänhet äro kornen elliptiska, men av mycket föränderlig
gestalt och röra sig med en hastighet, som i några fall befunnits
uppgå till 40 km. i sekunden.
Från granulationerna skilja sig de ovannämnda facklorna,
vilka såsom på mångfaldigt sätt krökta och slingrande ljusådror
draga fram på vissa ställen, i synnerhet i grannskapet av fläckar,
över tusentals kilometer på solytan och växla till mängd, styrka
och form. Hela solskivan täckes därjämte av ett outredbart nät
av fina ljusådror, mellan vilka finnas mer eller mindre dunkla
ställen, en företeelse av samma slag som granulationerna, med
den skillnad att de endast innehålla kalciumljus, varemot
facklorna bestå av ångor av de mest olika element. Facklorna
antagas dessutom ha sin plats i fotosfären, över vars nivå de höja
sig, medan kalciummolnen däremot ha sitt säte över denna i
kromosfären.
Till solens mera svårtydda företeelser höra fläckarna (fig. 285),
vilka på solskivan röra sig i riktning från öster till väster, inom ett
bälte, som i regel sträcker sig till 30° norr och söder om solekvatorn,
medan fläckar på mer än 40° bredd tillhöra de största
sällsyntheter. Solfläckarna äro ingalunda helt enkelt mörka punkter, utan
bestå av en central, mörkare kärna, omgiven av en ljusare gård,
som vid svag förstoring i regel visar sig likformigt grå, men vid
starkare förstoring visar sig strimmig och granulerad på samma
sätt som solens övriga fotosfär. Kärnan är visserligen mörkare
än gården, men alldeles icke mycket dunkel eller rentav svart,
som man skulle kunna förmoda; i jämförelse med planeterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
