Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden - Beståndsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glödande metallångorna, l den glödande solatmosfären finna
vi det i stor mängd, och även i de i solens närhet lysande
kometerna är järnet den förhärskande metall, som bringas att glöda
i dem av starka elektriska strömmar. Utan att stiga djupare
ned i jorden, vilket är oss omöjligt, kunna vi sålunda tryggt
påstå, att vår jord väsentligen består av en tung järnkärna, vilken
under inverkan av från solen utgående mäktiga elektriska
strömmar faktiskt gör jorden till en magnet, vars poler – de
s. k. magnetiska polerna – ligga på varandra motsatta punkter
avsides från jordaxelns poler.
Wiechert antog, att kring en järnkärna av 10,000 km. diameter
lagrar sig en 1,380 m. mäktig zon, vars sammansättning alltmera
närmar sig sammansättningen hos den för oss tillgängliga ytliga
jordskorpan. De nyaste undersökningarna angående
jordbävningsvågornas förlopp ha också visat, att kring en väldig kärna
av tunga metaller, bland vilka järn och nickel måste vara de
förhärskande, lagrar sig ett 1,500 km. tjockt stenlager av mindre
täthet och mindre specifik vikt.
Som vi veta, gör sig en på olika orter olika stor stegring av
temperaturen gällande i den mån man tränger ned till större djup
i jorden. I regel utgör den s. k. geotermiska djupgraden, d. v. s.
den djupskillnad, som betingar en temperaturstegring av 1° C.,
omkring 30 – 40 m., varjämte man också iakttagit
djupgradsvärden av några få meter till mer än 100 m. Ofta äro de värden,
man finner, också beroende av det djup, till vilket man tränger
ned; sålunda ökas t. ex. i borrhålet i Sperenberg den geotermiska
djupgraden småningom med djupet. Följden av temperaturens
stegring mot jordens inre är, att en värmeutjämning måste äga
rum genom ledning från de varmare till de kallare delarna.
Ersattes icke inifrån ständigt den avtagande värmen, skulle
olikheten snart försvinna genom de varmare lagrens avkylning.
Temperaturstegringen kan följaktligen icke vara rent ytlig,
utan måste fortgå till ett mycket större djup, och på ett djup av
omkring 200 km. skulle man förmodligen finna en hetta, som
bringar alla vid jordytan befintliga stenarter att smälta.
På detta sätt har man förts till det antagandet, att jorden
skulle vara ett klot av glödflytande materia, som omgives av
en jämförelsevis tunn fast skorpa; och såväl geologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
