Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månen - Ringberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utstrålar, är emellertid så obetydlig, att man endast med
tillhjälp av den känsliga termoelektriska pelaren kunnat ådagalägga
densamma och enligt Hutchins sannolikast uppgår till blott
1/185000 av den värme, som vi erhålla från solen. Då solen
står som högst, antager marken vid månekvatorn enligt Very
en temperatur av mer än 100° C. Upphör solbestrålningen,
sjunker temperaturen till ytterlighet och antager sannolikt
nästan världsrymdens, vilken anses vara –273° C.
Redan med blotta ögat kan man på månen iakttaga mörka,
oregelbundet utbredda fläckar, som givit folkfantasien
föreställningar om ett ansikte – »gubben i månen» – eller en »människa,
en hund och en rosenbuske.» Tidigt kallade man emellertid
dessa mörka ställen, vilka i motsats till månens ljusare delar äro
jämförelsevis fria från ojämnheter, för »hav». De befinna sig
övervägande på månens sydsida, och från dessa s. k. hav sträcka
sig åt båda sidor mindre dunkla »bukter», »sjöar» och »träsk»
(palus). Ehuru man numer icke längre tror, att dessa hav
innehålla vatten, ha de likväl stor likhet med en havsbotten
på jorden, varför man också antagit, att »månhav» uppstått
på samma sätt som haven på jorden. Därigenom att månens
inre sammandrog sig måste nämligen instörtningar förekomma,
vilka föranledde havens bildande.
De mest betecknande företeelserna på månen äro emellertid
de starkt utvecklade s. k. »ringbergen», vilka motsvara våra
vulkaner. Mest tyckas månvulkanerna under sin verksamhets tid
ha liknat lavasjöarna på Hawais vulkaner. De äro betydligt
större än jordens vulkaner och ha i medeltal en genomskärning
av 40–80 km. Dylika ringberg finnas i hundratal, kratrar i
tusental, och månbergens höjd är, mätt av den skugga de kasta,
större än de jordiska bergens. Ringberget Curtius i närheten av
Sydpolen höjer sig delvis över den slätt, det innesluter, till omkring
8,000 m. De stora ringbergens vallar nå omkring 4,000 m. höjd
över sin omgivning. Månytans stora ojämnheter torde
sannolikt härröra därav att på månen intet vatten funnits till
höjdernas avplanande. I alla händelser måste vulkanerna på månen
ha utslungat massor av gaser och vattenånga, som numer
försvunnit. Flera omständigheter antyda också, att en atmosfär
ursprungligen funnits på månen, bland annat de stoftmassor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
