Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
566
i riktning mot solen omgiver kometens huvud och tydligen
uppkommer genom avdunstning av en substans i kometkroppen.
Detta sker stundom stötvis, så att huvan blir dubbel eller
trefaldig. I solskenet drar den ihop sig, och "spektralanalysen
visar, att densamma liksom kärnans hela dunsthölje bildas av
glödande gaser, huvudsakligast kolväten och med detta besläktade
koloxid- och cyangaser. Jämte dessa visa sig hos många
kometer även natrium och vid deras starka upphettning i solens
närhet även järn. Gaserna uppträda emellertid först, då kometen
kommit tillräckligt nära solen; en ständig atmosfär skulle de
nämligen lika litet som månen, kunna fjättra vid sig.
En annan egendomlighet, som kometerna visa, är, att de lysa,
då de befinna sig på ett avstånd från solen, på vilket
temperaturen knappast torde överstiga den, som råder på månens hetaste
punkt. Denna omständighet beror sannolikt på elektriska
företeelser, som enligt prof. Arrhenius åsikt framkallas av de från
solen åt alla håll utstrålande negativt laddade små kroppar,
vilka träffa kometerna och i dem åstadkomma urladdningar,
som bringa gaserna att glöda. Den största gåtan, som kometen
erbjuder, är emellertid dess svans. Ofta ha de flera svansar,
såsom Donatis komet av 1858 eller de stora kometerna av 1744
och 1861, vilka hade icke mindre än fem ungefär likformigt
utvecklade svansar. Dessa svansar äro vanligen olika starkt krökta
och vända sig från solen med sin krökning riktad på sådant sätt,
som om de hade att övervinna ett motstånd mot den
fortskridande rörelsen i kometbanan. Av kometkärnans hastighet,
som lätt kan utrönas, har man beräknat svansens, och sålunda
fann Olbers hos kometens av 1811 svans, vilken slutligen nådde
en längd av 110 millioner km., en medelhastighet av omkring
90 km. i sekunden. Ändå större var den bortstötande kraften
hos Donatis komet, vars i rak linje från kärnan utgående stråle
flög ut i rymden med en hastighet av 180 km. i sekunden och
hastigt nådde en längd av 80 km. Endast sällan bli emellertid
svansarna så långa. En medellängd av 35 millioner km. nådde
svansen hos 1861 års komet, medan kometen av 1843 hade en
svans, som uppgick till 250 millioner km:s längd, en längd, som är
lika stor som avståndet mellan Mars och solen. Av formen på
kometens av 1811 års svans slöt Olbers, att materian i densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
