Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
565
av en nära deras bana befintlig planet, som genom sin
attraktion tvungit in dem i korta banor. Av 70 sådana kometer ha 4
införlivats med vårt solsystem av Merkurius, 7 av Venus, 10 av
jorden, 4 av Mars, 2å av Jupiter, 9 av Saturnus, 8 av Uranus och
5 av Neptunus. Då kometerna så starkt påverkas och rubbas
ur sina banor av planeterna, ligger den frågan nära, om icke
planeterna å sin sida också påverkas och störas av kometerna.
Detta är emellertid icke fallet,
och man måste fördenskull
antaga, att dessa
himmelskroppars massa är
utomordentligt liten, en
omständighet, som redan Newton kände.
Detta förklarar också, att då
man ser stjärnorna tvärs
igenom ett komethuvuds
töckenmassa, visa de från stjärnorna
utgående ljusstrålarna ingen
märkbar avvikelse till följd av
kometatmosfären.
Kometerna förekomma icke
alltid lika ofta. Oftast kunna
de iakttagas under år av stor
s öl verksamhet, varunder
kometen har en större eller,
riktigare sagt, mera lysande svans
än eljest, lör Övrigt ha icke Figt292. Huvan iDonatis komet (fot. 29 sept. 1858).
alla kometer svans, och de
s. k. teleskopiska kometerna kunna endast genom sina rörelser
skiljas från små planeter eller stjärnor. Vanligen äga de likväl ett
mycket vidsträckt dunsthölje, som omgiver en lysande kärna.
Denna är stundom så svagt utbildad, att den icke är synbar. Från
kärnan utgå ofta likt hjulekrar strålar, som sluta i den s. k. huvan.
Först då en komet kommer i solens närhet, utvecklar den
svansen, som ökas allt mera till dess att kometen nått sin solnärhet,
varefter svansen börjar avtaga, ehuru vanligen långsammare än
den vuxit, och slutligen alldeles försvinner. Den materia, av
vilken svansen består, utgår från den paraboloida huvan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
