Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nebulosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
597
hälften så stark, är av ännu oförklarat ursprung och synes
tillkännagiva närvaron av en gasformig enkel kropp, nebulium,
som tyckes uppträda överallt i universums djup, där en världsbildning
börjar, men som sedermera försvinner under de senare
skedena av en solbildning. De övriga linjerna tillhöra
vätet, som i dessa gastöcken dock måste förekomma i ett
annat tillstånd än det, vari vi känna det, enär dess ljusaste
linje, som iakttages i våra laboratorier, helt och hållet saknas i
nebulosornas spektrum. Däremot förråda vissa linjer i många
nebulosor närvaron av helium, denna utomordentligt lätta
gas, vilken, såsom vi numer veta, avklyver sig från radium
och som endast solens starka attraktionskraft förmår kvarhålla i
solatmosfärens yttersta lager. I motsats till de redan till solar
förtätade stjärnhopar, vilka mera ligga i vintergatans omgivning,
befinnas gastöcknen i allmänhet vara hopade kring vintergatans
från stjärnor jämförelsevis fria pol, en omständighet, som talar
för, att de torde ligga utanför detta system. Även nebulosorna
röra sig med betydlig hastighet i rymden eller i medeltal 21 km. i
sekunden, en hastighet, som kan stiga till 50 km. och mera på
samma tid. Nebulosorna ha redan vid sin uppkomst bibringats
en roterande rörelse till följd av den sannolikt utan undantag
excentriska sammanstötningen med de utlevade stjärnor, vilka
stöta mot varandra och upplösa sig i glödande gasmoln. Under
senare skeden, i synnerhet hos de redan mera förtätade töcknen,
stegras denna rotation hos gasmassorna, som går hand i hand med
den tilltagande kondenseringen, och framträder allt tydligare
även i det yttre. Följaktligen finna vi nästan alla förtätade
töcken antaga en mer eller mindre framträdande spiralform,
vilken sedd från kanten, ter sig som ellips. Denna gestalt är
emellertid endast en följd av deras hastiga rotation. Ett dylikt
spiraltöcken sett från kanten, av till utseendet elliptisk form, är
det sedan 1612 upptäckta töcknet i Andromeda (fig. 300). Fotogram
av detta töcken ha visat, att till följd av den tilltagande
centrifugala kraften särskilda töckenringar lösgöra sig från det
samma. I dessa ringar är massan ännu ojämnt fördelad, men
koncentreringscentra ha dock redan bildat sig, vilka småningom
skola kring sig till ett klot samla den ännu kretsformigt fördelade
massan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
