Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
613
alla håll till medelpunkten. Jorden skulle då uppfånga lika
mycket av den utströmmande som av den återvändande värmen,
d. v. s. skulle under natten från firmamentet erhålla lika mycket
värme som vi under dagen erhålla från solen. Detta är, som
vi veta, emellertid icke fallet; man har icke ens minsta antydan
till att någon annan värme skulle komma till oss ur rymden
än den ytterligt ringa mängd, som vi erhålla från stjärnorna.
Då solvärmen sålunda icke återvänder till solen, måste vi
se till vad som blir av den och om icke samtidigt en ersättning
äger rum, varigenom solen återfår all den värme, den utstrålar.
Förr antog man, att den helt och hållet förstördes, men denna
åsikt har numer alldeles övergivits såsom absolut stridande
mot läran, att energien icke kan förstöras, vilket är liktydigt
med att den icke heller, lika litet som materian, kan skapas.
De noggrannaste mätningar av energien, som vi kunna anställa,
visa också, att den varken genom överföring eller förvandling
undergår en märkbar minskning. Mellan energi och materia
finnes emellertid en väsentlig skillnad, som består däruti, att
den senare tankes såsom bestående av särskilda delar, atomer,
vilka trots alla de förändringar i formen, som de äro underkastade,
ändå alltid förbli desamma, sålunda städse bevara sin identitet,
medan däremot energien är något, varmed vi icke förknippa en
dylik identitet. Om en vattendroppe avdunstar, kan man i
tankarna följa varje atom väte och syre i densamma på deras
väg genom luften till molnen och tillbaka till jorden i en
regndroppe, och atomerna bli ständigt alltid syre och väte. Med
energien förhåller det sig emellertid annorlunda. Lyftes en
vikt, utgives en viss mängd värme. Här har alltså värmen
försvunnit och blivit ersatt av en blott lägeförändring, således av
något, som icke kan uppfattas såsom identiskt med värmen.
Får vikten falla, alstras åter samma mängd värme, som
förbrukades till att lyfta vikten. Men fastän denna värmemängd är
lika stor som förut, kan den likväl icke anses vara densamma
som den förra på samma sätt som det ur ånga kondenserade
vattnet är identiskt med det vatten, som bortgick i ångform.
Den värme, som alstras vid en kropps fallande, kunna vi för
övrigt icke taga vara på, såsom vi kunna med det ur ånga
kondenserade vattnet. Den bortgår nämligen i luften alldeles som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
