Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Bana och bangårdar - Banbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANBYGGNAD
57
växelstället, med vilken tungornas förflyttning sker, samt korsningen
vid skärningspunkten mellan inre skensträngarna av de båda i växeln
sammanlöpande spåren. På bangårdar finnas växlar av många slag.
De vanligaste äro enkel växel, kallad höger- eller vänsterväxel,
beroende om den leder till ett på höger eller vänster sida om stamspåret
liggande sidospår, enkel korsningsväxel, som, där två spår korsa
varandra, medgiver övergång från stam- till sidospår endast från ena
hållet, och dubbel korsningsväxel där förbindelse mellan spåren är
möjlig från båda hållen. Till en modern växelutrustning hör
växellykta, som såväl vid dagsljus som mörker anger till vilket spår, växeln
för tillfället är ansluten. Spårkorsningar, som icke medgiva
trafikförbindelse, förekomma också, t. ex. mellan järnväg och spårväg.
Anordningarna vid dylika korsningar, som bestå av endast fasta delar,
äro avsevärt enklare än vid växlar. Som nötningen i växlar och
korsningar är större än på banan i övrigt, utföras dessa spårdetaljer av
särskilt slitstarkt material. Sådana material äro bl. a. götstål och
manganstål.
Rälerna uppläggas som nämnt på syllar eller, som dessa också
kallas, sliprar. Förr förekom att syllarna utlades på längden, en rad
under vardera skensträngen. Numera äro emellertid tvärsyllar
ojämförligt vanligast. Det bästa materialet är ek och furu, ju fastare och
tätare dess bättre. Syllarna skrädas eller sågas på två sidor, på
övriga sidor endast avskalas barken. För att öka varaktigheten har
man allt allmännare börjat konservera träet medelst impregnering
med kreosotolja eller annat lämpligt ämne. Syllarnas dimensioner
rättas efter banans spårvidd och trafikens storlek. Längden
varierar sålunda i Sverige från 1,4 meter vid järnvägar med 600 mm.
spårvidd till 2,7 meter vid starkt trafikerade normalspåriga banor,
och för tvärmåtten gälla motsvarande bestämmelser. Syllar för
växlar och korsningar tillverkas längre än vanliga, och för broar och
viadukter utan ballast göras de kraftigare och sågas på alla fyra
sidorna. Ehuru som nämnts trä är lämpligaste materialet, hava sliprar av
järn kommit till rätt vidsträckt användning i utlandet, och även
be-tongsliprar förekomma.
Spårutläggningen tillgår på så sätt, att syllarna först utläggas
med fastställda avstånd direkt på den färdigterrasserade banvallen,
varefter rälerna anbringas. Den ena rälssträngen fastspikas först i
sitt rätta läge på en för arbetets lämpliga bedrivande lagom lång
sträcka, varefter den andra strängen inriktas på sitt rätta avstånd
från den förra, och spikas. Vid rälernas fästande vid syllarna
iakttages, att de skola ställas med lutning inåt mot spårets mitt, motsva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
