Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från urskogens stigar till moderna lands- och järnvägar - Tåget - Ånglokomotivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom erhålla den form, som framgår av bilden. Draginrättningen
består av dragkrok, dragstång, skruvkoppel och säkerhetskrok.
De ofrånkomliga ojämnheterna i banan i synnerhet vid
skenskarvarna nödvändiggöra, att lokomotivets tyngd genom fjädrande
anordning överföres till axlarna. Detta sker medelst de s. k. bärfjädrarna,
vanligen utförda såsom bladfjädrar d. v. s. fjädrar bildade genom
flera på varandra lagda fjäderblad.
Lokomotivförarens och eldarens plats — hytten — är belägen i
lokomotivets bakre del bakom eldstaden. Å en del amerikanska
lokomotiv är emellertid på grund av eldstadens stora bredd, en hytt avsedd
för föraren förlagd framför eldstaden, och har eldaren sin särskilda
hytt bakom eldstaden. På de första lokomotiven saknades hytten
fullständigt, och personalen hade intet skydd, men då hastigheten
började ökas uppsatte man en skärm mot luftdraget. Denna skärm har
sedan så småningom utvecklats till hytten, utan vilken lokomotivets
betjänande nu skulle vara en omöjlighet. Man ansåg länge att ett gott
skydd för personalen skulle föranleda bristande uppmärksamhet, en
åsikt som nu fått vika för den mera riktiga, att kampen mot väder
och vind lättare kan avleda uppmärksamheten i den ansvarsfulla
tjänsten.
Ångpannan består av eldstaden, belägen invid hytten, rundpannan
i vilken ångan bildas och genom vilken rökgastuberna äro dragna, och
rökskåpet i pannans främre del som förmedlar förbränningsgasernas,
avlopp från tuberna ut i fria luften genom skorstenen. Vattnet i
rundpannan får sin uppvärmning från eldstaden och rökgastuberna, och
bringas därigenom att övergå i ångform. Tuberna äro många till
antalet och hava liten diameter varigenom stor beröringsyta med det
omgivande vattnet erhålles och därmed en god värmeöverföring.
Ångan samlar sig över pannans vattenyta, och ju större detta ångrum
är, desto lättare är det att hålla ångtrycket konstant. För att öka
ångrummet och för att kunna uppsamla ångan på erforderlig höjd
från vattenytan är rundpannan försedd med en påbyggnad, den s. k.
ångdomen, från vilken ångan ledes till lokomotivets cylindrar. Sedan
ångan uträttat sitt arbete i cylindrarna föres den till rökkammaren
varifrån den stötes ut genom skorstenen och åstadkommer därigenom
ett synnerligen kraftigt skorstensdrag. Detta är av mycket stor
betydelse, enär man härigenom på den av utrymmesskäl begränsade
rostytan kan elda med tjockare kollager, och förbränningen sålunda
kan ske vid högre värmegrad.
Ångmaskinen skiljer sig icke nämnvärt från den vanliga
stationära typen. Cylindrarna ligga vågrätt med fram- och återgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
