Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Från velocipedångare till flytande atlantparadis - Svenska ångsjöfartens uppkomst - Ångfartygens fortsatta utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ÅNGSJÖFARTENS UPPKOMST
55
drev även ett varv i Norrköping, Lindholmens varv i Göteborg, och
varvet i Nyköping. Av fartyg från samma tid finnas en del ännu i
trafik, såsom en del kanalbåtar.
Ångfartygens fortsatta utveckling.
Det var inte minst genom guldfynden i Kalifornien och den därav
följande stora resandeströmmen över Atlanten som
ångfartygsbyggandet kom att utveckla sig raskt vid mitten av förra seklet. Men
det fordrades avsevärt kapital att bygga ångfartyg, ty dessa ställde
sig dyrare än segelfartygen. Emellertid medförde ju
resandeströmmen penningar, varför kapitalisterna började intressera sig för
rederiverksamhet med ångfartyg. De resande voro naturligtvis mera
tilltalade av ångfartygen, som kunde göra resorna snabbare och med stor
precision. Maskineriernas förbättring och ökade säkerhet bidrog
också till att ingiva förtroende för ångarna.
Ett ännu i våra dagar existerande engelskt ångbåtsbolag, P. & O.
C:o, Peninsular and Oriental Steam Navigation Company, bildades
redan 1837 för trafik på Spanien, Portugal och medelhavshamnar
längre österut. Redan efter fem år utsträcktes bolagets verksamhet
till att omfatta besegling av hamnar i Indien. Och ett annat engelskt
bolag, Great Western Steamship Company, öppnade 1838 första
transatlantiska passageraretrafiken med ångare. Den första ångaren
hette Great Western. Och så startade Samuel Cunard 1840 det bekanta
Cunardbolaget, som bedrev atlanttrafik med fyra ångare, Britannia,
Caledonia, Columbus och Arcadia.
Redan nu uppstod en strid om passagerarnas ynnest. Man ville
göra det bästa möjliga beträffande fartygens snabbhet, säkerhet och
bekvämlighet. En av atlantflottans tidigare större fartyg var den
bekanta jätteångaren Great Eastern, en bjässe på över 27,000 tons,
207 meter lång och över 25 meter bred. Maskinerna kunde utveckla
8,300 hästkrafter, vilket gav fartyget en fart av fjorton knop. Detta
världsbekanta fartyg blev sedan kabelångare, då det visade sig för
kostsamt att hålla det i passageraretrafik, sedan blev det flytande
hotell på Mississippifloden, kolholk i Gibraltar, förevisades som
kuriosa och slutade som skrotlager i Liverpool.
År 1847 öppnades ännu en ångbåtslinje mellan Europa och
Amerika med hjulångaren Washington. Fartyget var av trä. Samma år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
